MSS16 del 2
Jag lovade för en herrans massa år sedan att jag skulle skriva en del två till inlägget "MSS16 del 1" (My super sweet sixteen). Detta ska jag göra nu. Men istället för att helt hålla mitt löfte, och skriva om mitt dröm-SS16, så ska jag skriva om det mest trovärdiga utifrån mina skånska, mindre rika förutsättningar.
Dag 1, Inbjudan:
En SS16-fest är något exklusivt, speciellt här i Skåne där jag inte tror att de existerar överhuvudtaget. Och därför måste man välja gäster med noggrannhet. Då jag skulle fylla sexton år gick jag alltså i högstadiet, och högstadiet var inte min tid om man säger så. Jag kände inte många, och många visste inte vem jag var, så jag har bara ett litet utbud av potentiella gäster. Vi säger att jag har tio mer eller mindre nära vänner. För att göra min tillställning exklusiv måste jag välja att inte bjuda in en eller ett par av dem. Helst någon som står mig nära, så att det kan bli lite drama.
Har man tittat på MSS16 (MTV) så vet man att också utdelningen av inbjudningarna måste vara något lite extra. Därför får jag skjuts av min enda kompis som har moped, och skiter som tack för hjälpen i att bjuda honom. Där har vi dramat, och jag får känna mig speciell.
Dag 2, Kostymen
I den här delen av MSS16-processen brukar det faras till den lokala bästa skräddaren. Men eftersom ingen sådan finns att hitta i min stad så åker vi till Stadens Modehus. Eftersom det är en liten stad jag kommer ifrån så är utbudet på kostymer likaså. Jag får nöja mig med den enda kostymen, som inte alls är sydd efter min kroppsbyggnad (en klen sådan), men jag måste ändå bråka med min mamma om vilken jag ska ta. Alltså måste jag stå och stampa i golvet för att jag inte får gå naken på min egen fest.
Dag 3, festlokalen
Festlokaler finns det få där jag bor. Och särskilt få är de med klass. Jag får välja mellan en fiskestuga och ett syförenings-hus. Detta ska så klart omdekoreras, och i mitt fall blir det med ett party-kit från Netto.
Dag 4, artisten
Här ska jag driva min pappa till vettet. Jag måste ha en känd artist på min fest om det överhuvudtaget ska räknas som ett riktigt SS16. Men det är få svenska band som gör hemma hos-spelningar, och vi har inte råd att boka Robyn. Här blir det självklara valet bandet Joddla med Siv, som sjunger på skånska.
Dag 5, festen och presenten i form av ett fordon
Den stora dagen är här. Vi har hängt upp girlanger i takbjälkarna och Joddla står och soundcheckar. Mycket bråk med mina föräldrar om att jag inte är nöjd är obligatoriskt, men till slut ger jag min pappa en stor kram som säger:
Gästerna börjar sedan att anlända, och när alla nio är på plats gör jag min storslagna entré. Detta brukar ske på någon slags trappa. Men i syförenings-huset finns det bara en brant stege upp till ett sovloft, så denna tar jag mig snyggt nedför i min förstora kostym. Sedan går bandet igång, och kameran ska sedan gå från ansikte till ansikte på alla som skriker som galningar över vilken fet fest det är. Jag får köra en låt med bandet (Inte ens en kolvastång) och det är sedan ett faktum att jag nu är coolast i stan. Då kommer det som alla, och som inte minst jag själv har väntat på - min present! Mina föräldrar tar mikrofonen och ber alla gå ut till framsidan. Och där står det, mitt fordon. En röd Yamaha DT från 1995, som min pappa köpt upp av pappan till kompisen som jag inte bjöd. Jag trampar igång motorn, vinkar mina gäster adjö, och kör sedan ut i det ljuva livet som 16-åring...
"Jag älskar dig när jag får saker"
Gästerna börjar sedan att anlända, och när alla nio är på plats gör jag min storslagna entré. Detta brukar ske på någon slags trappa. Men i syförenings-huset finns det bara en brant stege upp till ett sovloft, så denna tar jag mig snyggt nedför i min förstora kostym. Sedan går bandet igång, och kameran ska sedan gå från ansikte till ansikte på alla som skriker som galningar över vilken fet fest det är. Jag får köra en låt med bandet (Inte ens en kolvastång) och det är sedan ett faktum att jag nu är coolast i stan. Då kommer det som alla, och som inte minst jag själv har väntat på - min present! Mina föräldrar tar mikrofonen och ber alla gå ut till framsidan. Och där står det, mitt fordon. En röd Yamaha DT från 1995, som min pappa köpt upp av pappan till kompisen som jag inte bjöd. Jag trampar igång motorn, vinkar mina gäster adjö, och kör sedan ut i det ljuva livet som 16-åring...
Kommentarer
Trackback
