Kalmars centralstation är ett helvete.
Dagarna i ända står jag och väntar på att bommarna ska gå upp, känns det som.
Varenda gång jag är på väg till andra sidan staden, centrum eller skolan, så tycks klockorna börja ljuda vid just det tillfälle att jag inte hinner ta mig över, utan får stå och vänta... och vänta, och vänta. I live on the wrong side of the tracks, som ett katolskt barn i 70-talets Belfast.
Lika vanligt är det, vid de få tillfällen då bommarna går ner först efter att jag passerat spåren, att jag skriker ett segerrop, drar upp ett långfinger åt bommarna och tänker:
"Det ska ni fan i mig ha!"
Nu är det inte bara så att bommarna går ner titt som tätt. Skulle något liknande den tågolycka som inträffade i Kristianstad (en lastbil fastnade mellan bommarna varefter tåget rammade den) börja utvecklas i Kalmar skulle man med lugn och ro kunna plocka isär lastbilen bit för bit innan tåget nådde den. Det tar år för det faktiska tåget att komma efter att de livsräddande bommarna fällts ner, och det är med onödigt långsam fart som bommarna sedan letar sig tillbaka till sin lodräta position. Kalmars centralstation med omnejd är ett helvete, och det fick jag i dag bekräftat.
Efter att ha försovit mig trampade jag på utav bara fan (uttalas i det här fallet ungefär som fawn) på min cykel, ilandes mot tågstationen var mitt 191 kronor dyra tåg väntade. När jag når Slottsvägen börjar klockorna ringa, ett tågbommarnas stridsrop, och jag tänker "Jaja, det är lugnt. Jag hinner väl ändå". Men vad har man för fredsförslag?
Jag fick stå och se på hur ett Krösatåg* körde fram till den korsande vägens slut, stod still... stod still och stod still, innan det så småningom backade tillbaka in på spåret bredvid det som det från början kom från. Ett spårbyte mitt i morgontrafiken, vilken idé, KLT!
En smula förargad, tämligen piss-sur, kom jag sedan fram till själva stationen och fick där genast svar på om man inte borde göra något åt den rådande situationen runt Kalmars central. Där stod det nämligen ett gäng vägarbetare och gjorde perrongen fin!
*Smålands motsvarighet till Skånes Pågatåg. Svensk översättning är "Lingontåg" - En demonstration enbart bestående av menstruerande kvinnor.
Varenda gång jag är på väg till andra sidan staden, centrum eller skolan, så tycks klockorna börja ljuda vid just det tillfälle att jag inte hinner ta mig över, utan får stå och vänta... och vänta, och vänta. I live on the wrong side of the tracks, som ett katolskt barn i 70-talets Belfast.
Lika vanligt är det, vid de få tillfällen då bommarna går ner först efter att jag passerat spåren, att jag skriker ett segerrop, drar upp ett långfinger åt bommarna och tänker:
"Det ska ni fan i mig ha!"
Nu är det inte bara så att bommarna går ner titt som tätt. Skulle något liknande den tågolycka som inträffade i Kristianstad (en lastbil fastnade mellan bommarna varefter tåget rammade den) börja utvecklas i Kalmar skulle man med lugn och ro kunna plocka isär lastbilen bit för bit innan tåget nådde den. Det tar år för det faktiska tåget att komma efter att de livsräddande bommarna fällts ner, och det är med onödigt långsam fart som bommarna sedan letar sig tillbaka till sin lodräta position. Kalmars centralstation med omnejd är ett helvete, och det fick jag i dag bekräftat.
Efter att ha försovit mig trampade jag på utav bara fan (uttalas i det här fallet ungefär som fawn) på min cykel, ilandes mot tågstationen var mitt 191 kronor dyra tåg väntade. När jag når Slottsvägen börjar klockorna ringa, ett tågbommarnas stridsrop, och jag tänker "Jaja, det är lugnt. Jag hinner väl ändå". Men vad har man för fredsförslag?
Jag fick stå och se på hur ett Krösatåg* körde fram till den korsande vägens slut, stod still... stod still och stod still, innan det så småningom backade tillbaka in på spåret bredvid det som det från början kom från. Ett spårbyte mitt i morgontrafiken, vilken idé, KLT!
En smula förargad, tämligen piss-sur, kom jag sedan fram till själva stationen och fick där genast svar på om man inte borde göra något åt den rådande situationen runt Kalmars central. Där stod det nämligen ett gäng vägarbetare och gjorde perrongen fin!
*Smålands motsvarighet till Skånes Pågatåg. Svensk översättning är "Lingontåg" - En demonstration enbart bestående av menstruerande kvinnor.
Challenge accepted!
Ja, för nu är jag trött på mittuppslag om ankfamiljer i dammar, om grisar som hoppar hinder och om alldeles för sena nyheter. VAD GÖR MAN PÅ YSTADS ALLEHANDA EGENTLIGEN?! Det måste ju ändå finnas någonting att skriva om inom de hektar skåneland ni tilldelats?
Idag pissade ni ut droppen som fick mitt utedass att rinna över, YA: En artikel om en journalist som äter wienerbröd! Jag bara inte säger, utan jag vet(!), jag vet att jag gör en större journalistisk betydelse bara genom att skriva i min anteckningsbok.
Idag pissade ni ut droppen som fick mitt utedass att rinna över, YA: En artikel om en journalist som äter wienerbröd! Jag bara inte säger, utan jag vet(!), jag vet att jag gör en större journalistisk betydelse bara genom att skriva i min anteckningsbok.
Och inte nog med att ni varje gång lyckas koncentrera er på just skiten som händer, utan även alltid är sena med de stora nyheterna. Idag, tex. så stod det om den polske presidentens död, fast det hände för flera dagar sedan. Men sen kan en journalist från YA ha mage att stå och fråga elever som anordnar en välgörenhetskonsert för Haiti, om "det inte är lite ute?"
Vilken dag dog Michael Jackson? skulle man kunna fråga YA, och redaktören skulle glatt säga: "Jag vet inte men vi publicerar det minst två dagar efter alla andra! Tihi!" Jag slår vad om att jag kan göra ett bättre jobb än YA i vad gäller Sverige- och världsnyheter, bara genom att läsa metro varje morgon...
Nu ska jag in på journalistlinjen för fan!
Rättelse: Det finns en viss musikintresserad själ på tidningen som inte alls har något med detta inlägg att göra. En eloge till dig, för du gav ju en till oss!
Sportmänniskor kan inte skämta
Dagens ämen: Sport...
Nu kan det vara så att jag går över en gräns, för jag har faktiskt vänner som gillar sport, och ni är roliga. Men det jag tänker ta upp är Sportmänniskor i medier - TV och tidningar.
Dessa människor verkar helt och hållet sakna ett bra (och då snackar vi inte dugligt utan BRA som i fenomenalt) sinne för humor. Man kan ju undra varför sportikoner så ofta utsätts för vad som kallas "parodier". Det har jag garanterat svaret på. Dessa personer, vi kan ta Karolina Klüft som ett exempel, förstår inte. Jag slår vad om att när Hey Baberiba står där och gör en version av Klüft som är snudd på utvecklingsstörd, så sitter hon i soffan och tänker "Men titta, där e ju ja".
På galor som fotbollsgalan måste dessa ikoner skratta lite tillgjort för att inte se dumma ut, men kolla in deras ansikten! Tony Richardson sitter och tittar på sig själv i form av Robert Gustavsson och det skulle inte förvåna mig om han någon gång under sketchen vände sig om till sin bordskamrat och sa "Fan vad den där killen är lik mig. Och speedway kör han också... märkligt".
Sedan har vi intervjuerna. Den enda som kan tänkas vara rolig är ju Zlatan, men enbart för att han helt och hållet missat Sveriges viktigaste lag, den med högst straff dessutom - Jantelagen. Han sitter och skryter på om sig själv på ett härligt sätt, och han blir då... härlig. Men när Filip och Fredrik gjorde ett tappert försök att liva upp en presskonferens fanns där inte ett gram humor att hitta. Varken från förbundskaptenen Lagerbäck, Zlatan, eller någon av de andra journalisterna.
Sportmänniskor saknar humor, och kanske är det därför jag inte klarar av sport. Jag slänger sportdelen från tidningen här hemma i elden så fort jag bara kan! För får jag se en till ordvits i rubriken för en fotbollshändelse så kräker jag fan...
Men titta! Här sitter ju Lagerbäck på en ponny.
Kanske är han en jävligt galen kille ändå?
/Kastaom
Till Johannes
Jag är så trött. Och nu menar jag inte sömnig. Nej, jag är så fruktansvärt trött på folk som ler! Vad är det att gå runt och vara så fruktansvärt glad? Vad är det folk njuter så jävla mycket av att de tvunget ska fläka upp sina höstligt torra, söndervittrade läppar, och i tron om att det ska göra gott, skylta med sina sneda jävla i-hopp-om-att-pojkvännen-stannar blekta tänder så fort man råkar passera dem?! VA?!
Man kan inte ens gå ner på ICA och köpa sina Findus färdigrätter utan att någon jävla solskensstråle ska sitta där i kassan och kvittra fram ett "59,50 tack. Kvitto?"
"NEEEJ!!!"
Inte blir det bättre av att man kommer hem och tror sig kunna få lugn och ro. Nej nej. Då slår man på Idol och hoppas få se lite krossade drömmar, besvikna miner och ren SMÄRTA! Och till en början verkar allt bra. Folk verkar så känslomässigt instabila efter sina uppträdanden att de får tårar i ögonen.
"Gråt, gråt gråt" tänker jag "Snälla gråt!"
Men icke! "Jag är så lycklig, så kär" trycker de fram, och börjar LE under tårarna.
VAD ÄR DET FÖR FEL?! VARFÖR ÄR DU LYCKLIG?! NÅGON AV DINA KOMPISAR KOMMER ÅKA UT IKVÄLL! KANSKE DU TILL OCH MED!
Reza. Vad fan är det med denna Reza?! Kan hon säga annat än "Tack", "Nice" eller "Jag är så klad"
Hon stod och log där på scenen fast hennes familj är 10,000 mil bort. Vad är det?! Jag får ju ägna hela kvällen åt att rösta på alla de andra deltagarna så att denna tacksamma naivist kan åka ut och sluta le!
Allt kändes så bra förut. I somras kunde jag stå och kolla på ett barn och få det att gråta. Nu verkar de tycka om det, och ler mot mig om jag går förbi. Detta måste få ett slut. Alla leenden, allt solsken. Det är november för fan!
Nej, jag får ta saken i egna händer. Nästa gång det händer att någon ler mot mig ska jag trycka upp dem mot närmsta träd, ta fram min galna blick och häftigt flåsa dem i ansiktet:
"Vad... i ditt liv... är så frrrrrrruktansvärt bra att du kan gå här och leeeee åt det? VA?! Tooooorrrrka bort det där äckliga smilet från ditt ansikte innan jag gör mig olycklig på dig."
Sen ska jag spotta dem i ansiktet och knäa dem i magen.
Hej.
Ps. Glöm inte att läsa Norrlandsbloggen som numera skrivs av min kära vän Frilansaren Julia Persson. Hon är så söt!
Ni tappar takten
En insändare
Idag tänker jag vara en gnällig insändar-kärring, en kattkärring!
Jag gav upp idén om att klaga på Lunds kollektivtrafik i Ystads Allehanda ganska tidigt. Så nu tänker jag gnälla på något annat, och det har med konserter att göra.
Jag och en bunt kära vänner begav oss igår kväll mot lärdomsstaden Lund (Lynd) för att avnjuta en konsert tillsammans, varpå det skulle bli klubb. En helbra kväll helt enkelt. Efter en bra förfest (som gjordes ännu bättre tack vare att en av mina kvinnliga vänner åt jätte mycket falafel) med vinet och ölen och rommen, så var peppheten på topp. I garderoben står jag och väntar på att vännerna ska hänga in sina jackor och kan knappt bärga mig tills vi får gå in framför scenen. Mina fötter kan inte hålla sig still, jag vill dansa, jag är så otålig. Så äntligen är de klara!
Jag drar i dem, tränger mig fram genom folkmassan, och försöker över musiken säga "Vi går ner dit", och pekar mot golvet framför scenen. Där blir det mest tryck, tänker jag. Bäst dans. Men icke! Väl nere är det som att vara del i en jättestor nyjäst deg, en seg sådan. För folk har skapat en mosh-pit, på den här konserten! Det kunde jag aldrig förvänta mig. Det ska ju inte få hända? Vi ska hoppa, stampa, svänga!
Vi försöker, och mina vänner har vissa fördelar; en av dem är mycket längre och större än de flesta i lokalen, och kan därför gunga fritt över allas huvuden; några av dem är små och lyckas liksom få rum att dansa i de små luftbubblor som skapas mellan alla andra människor. Men jag, jag är inte stor och inte liten. Så jag blir en del av degen helt enkelt. Jag försöker hitta takten, och jag har takten, jag känner var gunget ska vara, men det går inte!
Degen drar i otakt fram och tillbaka... fram.... och... tillbaaaaaaka!
Efter konserten går jag ut, jag måste ha luft. I kön till klubben börjar jag bli yr. Deg-gunget sitter kvar i hjärnan. Jag lämnar mina vänner i kön och uppsöker närmaste buske för att spy av otakt.
Så nu tänker jag klaga på er, bagare, degskapare, konsertförgörare! Håll takten! Är det musik som det går att dansa till så dansa i takt! Jag ville inte ha deg-gung! Jag ville inte slängas fram och tillbaka! Det fungerar på rockkonserter. Så sluta dega, börja dansa. Ni tappar takten!
/Insändar-out
Älskar att hata
Dagens ämne: Avundsjuka
Då jag de senaste dagarna känt mig alldeles för kärleksfull tycker jag nu att det är dags för lite hat. Nedan följer en lista över saker jag hatar. Det är ingen direkt ordning över vilket jag hatar mest utan det är lika stort hat rakt igenom.
1. Metroinsändare
Förr i tiden, jag kan inte förstå hur, så brukade jag roas av att läsa insändare. En del var bra, några var lite tokiga och småkul. Men det som nu står att läsa varje morgon när jag åker till skolan är fan inget nöje! I säkert två veckor har det tjatats fram och tillbaka om cykelbanor och trafikvett. Det har räckt för mig med att läsa rubrikerna, ex: "Svar till Arne: Man cyklar på cykelbanorna!" för att kasta tidningen i huvudet på närmsta medpendlare. Andra ämnen som att kattägare borde se till att deras katter inte äter upp de fina små fåglarna får mig att spy! Eller den värsta av alla! ÅHH! JAG DOG!
Rubriken löd som följer: "Euro ska inte uttalas JORÅ".
Parentes: (Jag läste inte tidningen på flera dagar efter att denna rubrik nått mitt synfält).
2. TV-reklam
Jag tror att detta är den främsta anledningen till att jag så sällan nu för tiden tittar på TV tillsammans med familjen. Jag står helt enkelt inte ut och det finns ingenting mer att säga. Förutom kanske att det är JÄVLIGT SKÖNT att kolla på SVT och TV4 film, där de insett att reklam i programmen/över huvud taget är som mellansnack mitt en låt - fult? Tack till TV-avgiften säger jag.
3. Folk som gnäller över TV-avgiften
Sitt där med er jävla reklam som vrålar ut om "LAAAADBROOOOKES!" eller "KONG KEINO PO LÖRDA" eller "VAR GLAD UNDER MENSEN MED VÅR NYA MODEBINDA!". Det finns för fan inga tjejer som är glada under mensen!
Parentes: (Om du är en tjej och är glad under mensen, ge mig ditt nr så har du en date).
4. Folk som skrattar utan anledning
VAD FAN SKRATTAR NI ÅT?!
5. Folk som hånglar med en när man sover
DET ÄR INTE OKEJ! OKEJ?! Har man gått och lagt sig måste folk förstå att man gör det för att man inte vill ragga på dem!
Parentes: (Jag har hört om en raggningstaktik som går ut på att just lägga sig och "sova". Men får jag er fråga vad ni tänker på som gör detta? Ni får ju bara the wacked ones?!).
6. Folk som går och lägger sig och tänker:
"Nu får jag nog snart hångla! (med en normal tjej)"
7. Störiga högstadiebarn
Och nu tänker ni: "Men du har själv vart likadan!" Och då säger jag: NEJ! Det har jag inte. Jag fick inte vara med och klarade mig därför undan detta beteende.
8. Signaler
Jag hatar signaler. ALLA signaler. Såväl ringsignaler som Msn-pling och feltolkade kvinnoutsända signaler!
9. Folk som letar fel.
NI är fel
10. Lilla torg*
Jag var tvungen att ha en punkt nr 10. Och lilla torg var av någon anledning det första som dök upp.
Fan, jag var ju bra på det här. Förvänta er fler hatlistor :) Kanske är du med nästa gång!
Puss hej!
*Det ligger i Malmö, Dennis. Du har vart där. Suck!
"Lilla torg" i Malmö. Det lilla torget i Malmö. Där för övrigt en bra butik som
säljer begagnade skivor i olika format ligger. Denna veckan köpte jag
Thin Lizzy's "Live and dangerous" som innehåller flera favoritlåtar.
säljer begagnade skivor i olika format ligger. Denna veckan köpte jag
Thin Lizzy's "Live and dangerous" som innehåller flera favoritlåtar.
Då jag de senaste dagarna känt mig alldeles för kärleksfull tycker jag nu att det är dags för lite hat. Nedan följer en lista över saker jag hatar. Det är ingen direkt ordning över vilket jag hatar mest utan det är lika stort hat rakt igenom.
1. Metroinsändare
Förr i tiden, jag kan inte förstå hur, så brukade jag roas av att läsa insändare. En del var bra, några var lite tokiga och småkul. Men det som nu står att läsa varje morgon när jag åker till skolan är fan inget nöje! I säkert två veckor har det tjatats fram och tillbaka om cykelbanor och trafikvett. Det har räckt för mig med att läsa rubrikerna, ex: "Svar till Arne: Man cyklar på cykelbanorna!" för att kasta tidningen i huvudet på närmsta medpendlare. Andra ämnen som att kattägare borde se till att deras katter inte äter upp de fina små fåglarna får mig att spy! Eller den värsta av alla! ÅHH! JAG DOG!
Rubriken löd som följer: "Euro ska inte uttalas JORÅ".
BHASKASDKASDJASDKASDKASDK!!! AAAAAAAAAAAH!!!
Parentes: (Jag läste inte tidningen på flera dagar efter att denna rubrik nått mitt synfält).
2. TV-reklam
Jag tror att detta är den främsta anledningen till att jag så sällan nu för tiden tittar på TV tillsammans med familjen. Jag står helt enkelt inte ut och det finns ingenting mer att säga. Förutom kanske att det är JÄVLIGT SKÖNT att kolla på SVT och TV4 film, där de insett att reklam i programmen/över huvud taget är som mellansnack mitt en låt - fult? Tack till TV-avgiften säger jag.
3. Folk som gnäller över TV-avgiften
Sitt där med er jävla reklam som vrålar ut om "LAAAADBROOOOKES!" eller "KONG KEINO PO LÖRDA" eller "VAR GLAD UNDER MENSEN MED VÅR NYA MODEBINDA!". Det finns för fan inga tjejer som är glada under mensen!
Parentes: (Om du är en tjej och är glad under mensen, ge mig ditt nr så har du en date).
4. Folk som skrattar utan anledning
VAD FAN SKRATTAR NI ÅT?!
5. Folk som hånglar med en när man sover
DET ÄR INTE OKEJ! OKEJ?! Har man gått och lagt sig måste folk förstå att man gör det för att man inte vill ragga på dem!
Parentes: (Jag har hört om en raggningstaktik som går ut på att just lägga sig och "sova". Men får jag er fråga vad ni tänker på som gör detta? Ni får ju bara the wacked ones?!).
6. Folk som går och lägger sig och tänker:
"Nu får jag nog snart hångla! (med en normal tjej)"
7. Störiga högstadiebarn
Och nu tänker ni: "Men du har själv vart likadan!" Och då säger jag: NEJ! Det har jag inte. Jag fick inte vara med och klarade mig därför undan detta beteende.
8. Signaler
Jag hatar signaler. ALLA signaler. Såväl ringsignaler som Msn-pling och feltolkade kvinnoutsända signaler!
9. Folk som letar fel.
NI är fel
10. Lilla torg*
Jag var tvungen att ha en punkt nr 10. Och lilla torg var av någon anledning det första som dök upp.
Fan, jag var ju bra på det här. Förvänta er fler hatlistor :) Kanske är du med nästa gång!
Puss hej!
*Det ligger i Malmö, Dennis. Du har vart där. Suck!
