Kastaom

Efter ett par järn uppe vid garnisonen på Korsavadsvägen begav vi oss ut på vårt patrulluppdrag i natten. Vi korsade väg 9 österut och tog oss in bland buskagen och träden. Då det ryktats om att skogsvägen var bevakad kastade vi oss nedför sluttningen och svingade oss i träden nedåt samtidigt som vi gled fram på snön. Överste Hernia Disci förorsakades här nästan med ryggen mot ett träd, men klarade sig utan större skador. Vidare tog vi oss över fjärde bron söderifrån räknat, över Tommarpsån för att sedan ta oss vidare över fältet (den snabbaste vägen till havet).

Väl på fältet, som mer kom att likna en förfrusen sumpmark, stötte vi på problem i framkomlighet. Några av oss sackade efter resten av gruppen, men väl framme vid fältets slut och gångstigen vid havet slöt vi alla upp igen. Här ledde oss General Ballnose vidare. Vi skulle försvara vårt "Vaterland" sa han, och så gjorde vi. Vi förväntade oss ett anfall av amerikanarna (svin) och engelsmännen (för vi var ju i Normandie) så Löjtnant Wiking kallade på förstärkning från plutonerna inåt landet, men nekades hjälp. Trots detta svek från de våra egna klarade vi oss bra. Det måste varit information från mindre trovärdiga källor som nått oss angående anfallet, ty ingen kom.

Vi sökte upp bunkern där min bundsförvant Hans satt tryckt med sin pluton. Och efter ett par misslyckade försök med att öppna ingången skrek vi ner i ventilationssystemet: "Öffnen Hans! Es ist deine bundsvervanten. Wir haben ein hunderd Norske oschkulden", men Hans öppnade aldrig. Så drog vi oss vidare västerut där vi kom från. Vårt uppdrag hade inte lett någonstans. I besvikelsen sprang två ur gruppen i förväg och vi blev tre lämnade bakom.

Vi irrade ett tag runt i en bebyggelse vi inte kände till, men lyckades dock få tag på ammunition i form av en spackelspade. Denna använde på hemvägen Löjtnant Wiking som tortyrredskap för att försöka få fram information från bland annat lyktstolpar, men med mindre framgång. Väl framme vid garnisonen vid Korsavadsvägen igen så var vi väl förtjänta av ett mål mat. Vi slog oss ner framför kaminen i rummets mitt, och somnade sedan gott. Löjtnant Wiking avled framåt morgontimmarna av sina skador.