"Helt utan en"...
... skulle en berättelse om en ängs avsaknad av trädslaget ene
kanske kunna heta, men nu handlar det om något helt annat.
Då jag i våras var fruktansvärt arbetslös ägnade jag mig en hel del åt diverse skrivövningar för att fördriva tiden. När jag nu packar inför flytten till staden där jag i höst ska börja studera journalistik, har jag hittat några av dessa nedklottrade ark, och känner att det kanske är värt att dela med mig ett utav dem till er, mina läsare. (Är ni fortfarande två?). Stycket som följer får heta just "Helt utan e:n", för det är just vad det är. Ett stycke skrivet helt utan bokstaven "E".
"Flyga utan vingar?" Frågan var ställd utan någon tilltro alls.
"Ja, självklart?" svarar någon snabbt.
"Hur?"
"Int' svårt" svarar någon norrifrån kort.
Och så kliva alla in i skutan, som lätt lyfta från fast mark.
"Otroligt..." hörs någon viska, och alla stiga högt i skyn.
Dock är ju sådana påhitt dumma att tro, för något utan vingar kan ju knappast flyga.
Så falla alla i motsatt riktning, mot mark varifrån man kom, och inga skola här från död få skonas.
Ja, man kan ju kanske säga att det är en cynisk berättelse med tragiskt slut. Knappast försöker den lyfta fram fantasi som något positivt, snarare som en synd som ska bestraffas med döden. Men så har man ju inte så stort ordförråd att plocka ifrån om en enda bokstav förbjuds att användas. Sensmoralen i detta korta stycke? - Utan e:n skulle vi kanske inte få några lyckliga slut i berättelserna vi skriver, läser och hör om, och det skulle jag inte alls tycka om. Så tack, alfabetets skapare för denna lilla enkla bokstav. Tack för att vi inte är helt utan e:n! (Som ängen, förälskad i trädslaget ene kanske skulle ha sagt).
Kommentarer
Trackback
