På tal om...
Dagens ämne: Hemma i Skåne
Jag satt och läste om manusförfattande och blev, liksom alla andra gånger jag presenterats för diverse yrken i min journalistutbildning, sugen på att byta spår.
På tal om att byta spår så blev mitt första möte på länge med Skånetrafiken ett möte av hat. Någon idiot i ledningen har, antagligen för att Malmöborna nu ska få åka tunnelbana utan problem, ändrat tågtiderna med fem minuter för samtliga tåg. Glatt kom jag gående bara 50 meter från stationen och tänkte att jag varit snabb som nu hade hela fem minuter på mig att köpa biljett. Då ser och hör jag till min förskräckelse hur tågvärden ropar ut i högtalarna att "... dörrarna stängs, dörrarna stängs".
På tal om dörrar som stängs så har vi helgen då och då fått låsa in två hundar som tillhör släkten för att få känna lite julfrid (vi firar lite i förväg, för vem fan orkar vänta på något gott för länge?). Hundarna har varit helt hysteriska och sysslat med allt från homosexuell tidelag till att skälla så fort någon blir glad.
Och på tal om att bli glad så spenderade jag 60 minuter i dag med att kolla in semifinalen i handboll. Det var 58,5 minuter av spänning (och hundskäll) och 1,5 minuter av sådär lagom mycket sportglädje. Handboll är precis vad det låter som, så detta tänker jag inte spekulera vidare i. Istället tänker jag nu fortsätta att ilsket spänna blicken i de två hundarna (Figo och Linus, som vid ett argt och kanske inte så genomtänkt tillfälle fick det gemensamma namnet "FIKUS!" av min moster). De ligger nu konstigt nog tysta och snälla, vilket jag inte kan minnas att jag upptäckt tidigare. Tänk om jag har haft ihjäl dem?
"Iblann längtar man him"
Jau sadd å såu pu nårra sunna härade videjo-klipp sum jau haur filmad me mobijlen. Å dåu borja jau liasum längta him. Man kan ju inged annad enn å saugna di sum siddår darr himma, himma i Skåune å haur de brau.
Faur siddår nock ve brausan å lejsår Piraden, vår ejgen Östårlejn-fårfattare. Di ej liasum di ska va. Å mor, hym siddår nock me hungen å snackar me han. Hungen sagnar man åsse näur man baura haur ejn katt som ej rent jävli iblann. Jau sagnar mauden, di sum bor darr nejre, di sum nock sku te å kalla maj stabo nu.
Mårten gåus di missa man fårr di ej väll ingjen sum vidd ha di ej häur åppe. Näe, te juel ska man him å dåe ska jau passa pu å besöga alla dom vännår sum man ente hatt tid te å åuga nejr å si haj ti ingan. Jau ska si ti dom hur harled di ej å va himma igen å bej dom ti å ente glymma bort mi.
Skåune, di ej nudd sum siddår i ejn. Vauresi man kan mjolka kreg, dra opp bedår o gyssla ellår ente, i Skåune kan man känna si himma. Me di oren ska jau si gonatt ti alla ejr sum läsår, å hoppas att nij åsse fåur ejn brau juel darr himma hos ejr, hår ni nu bor nunstans.
/Kastaom
Stand up Journalism
Jag fick i veckan äran att få föreläsas för av självaste Björn Häger.
Björn Häger är inte bara mannen med ett namn bestående av två djur (vilket å andra sidan är fantastiskt nog), utan han är även mannen bakom kurslitteraturen som får mig att för nöjes skull läsa vidare. Han har bland annat fått mig att med skräckblandad förtjusning bli lätt besatt av alla intervjusituationer som innehåller ingrediensen Carl Bildt. Jag vet inte hur länge jag desperat letade runt på nätet efter minsta klipp från intervjun som gjordes av Adaktusson och Larsson för Aktuellt, någon gång på 90-talet (i vilken de stackars intervjuarna bl.a krossas när Carl Bildt överlägset får konstatera att "norra Grekland är en provins och inget land").
Jag kände mig lite som ett pinsamt fan när satte mig till rätta i föreläsningssalen och spänt väntade på att han skulle börja prata. Sedan drog Häger igång sin stand up-liknande inledning, i vilken han förklarade för oss vilken oerhört kass stad Kalmar var, och där varje mening avslutades med en härlig rundgång från hans mygg-mikrofon (djur nummer tre). Det tog ett tag innan jag vande mig av vid det hemska ljudet (jag har ju gått ljudteknik A och B) och helt kunde ägna min uppmärksamhet åt vad som sades. Men det kan å andra sidan räknas som det enda negativa.
Den nära sju timmar långa föreläsningen (inklusive en icke förhandlingsbar paus med mat – kroppkakor med lingon) kändes som en rockkonsert, där tiden svischar förbi medan man sjunger med i texterna som man kan så väl. Hela klassen hade läst boken, och gillar den uppskattningsvis (i snitt) lika mycket som jag (detta gör min metafor hållbar). Och jag kan klart säga att jag aldrig har haft så roligt på en föreläsning.
Det här var Stand up Journalism. Medan komiker-varianten är på nedgång, så var detta något helt nytt. Nog lyckades han likt en arg, för publiken anonym lustigkurre på Raw Comedy, förnedra oss på diverse roliga sätt. Men sådant får man väl ta? Jag är bara en student och kan pusta ut även om första dagen på mitt framtida jobb går käpprätt åt helvete, det fick jag lära mig. Jag fick också ta del av en disk-bråks-hanterings-metod som ska bli underbar att få tillämpa här i lägenheten.
Den, efter ståtliga djur döpta journalisten får av mig 10 tjädrar av 10 möjliga.
S.N.Ö
Dagens ämne: Snö = förkortning för Svårframkomlighetens nitiska ökning
Ja, så måste fallet vara. En resa måste planeras med marginaler på timtal, för alla vet att Snö-intoleranta Järnvägarna (SJ) inte håller tiden på vinterhalvåret heller. Men problemen är fler än så.
Jag ser äldre människor promenera extrema omvägar för att hitta den där lilla gången i snövallarna som leder upp till trottoaren. De ska där sedan halka och som sig bör, bryta lårbenshalsen.
Jag kan inte längre cykla på min Rex. Vad namnet står för är jag osäker på, men jag skulle dra slutsatsen att den är döpt efter Tyrranödlekungen T-rex. För vad jag vet klarade sig inte heller denna ödla särskilt bra i snöoväder.
Nu har låset frusit fast och fukten i sadeln har trängt sig upp likt magman mellan två kontinentalplattor som vid ytan sedan stelnat och gjort sittplatsen obekväm. Skulle jag överhuvudtaget få cykeln i ursprungligt skick igen (upplåst) så är jag osäker på om jag skulle klara av att cykla i den decimeterhöga och lösa, alternativt hoptryckta, hala snön.
Det är med försiktighet som man nu tar sig mot sitt mål. Jag planerar varje färd som vore den en expedition mot nordpolen. Verktyg, trangiakök (Tiodelad Riks-erkänd Anordning som Naturovana Grabbar Inte bör Använda) och varma kläder är ett måste när man ska ge sig iväg för att köpa SNUS (Sällan Nedvärderat Under Snoken).
Det gäller nu att hålla sig inne så mycket som möjligt. Jag ska nog vänta tills framåt JUL (Jäktade Ursinniga mammors Långhelg) innan jag ger mig ut på en längre färd, och då söderut.
Nazist, åh fan!
Dagens ämne: Konspirations-näsan
Med så här nästan en termin avklarad i min journalistutbildning känner jag mig mer berättigad att klaga på journalistiken där ute i stora världen. Detta har jag gjort så länge jag kan minnas, men det känns som sagt som att jag har lite mer belägg för det nu.
TV4's Kalla Fakta avslöjar chockerande nog att Walther Sommerlath, Drottning Silvias far, var Nazist. Visst är det otroligt? Att en tyskfödd man i 30-årsåldern följde strömmen i ett land där ingen visste ut eller in? Jag hade förväntat mig att alla nuvarande svenskar med tysk bakgrund var ättlingar till Oskar Schindler! Det här är ju minst sagt bestört.
Nej, jag försvarar inte de tyskar som följde strömmen och inte satte sig emot Naziströrelsen, för visst fanns det de änglalika personer som gjorde det. Men det är Kalla Faktas val av ämne att rota runt i som stör mig.
Efter att boken Den Motvillige Monarken, om Kung Carl XVI Gustafs burleska festande, släpptes hade kvällstidningarna massvis av "klockrent" bildmaterial och rubriker att gotta sig i. Sedan dog det ut lite grann. Inte skulle det förvåna mig om Kalla Fakta nu helt enkelt bäddar för kvällstidningsrubriker. Visst älskar Aftonbladet att kötta på med "Ryssvinter!!!" och "SNÖKAOS!!!" på sina ettor, men nyhetsvärdet kommer nog inte att hålla vintern ut. Speciellt inte nu i år när det ska bli "REKORDLÅNG VINTER!!!" och allt.
Nej, när snön blivit uttjatad är det bara att be Kalla fakta dra ännu ett avsnitt om Drottnings Silvias djävul till far. Då drottningen är född 1943, och Nazi-tyskland inte störtades förrän 1945, kan hon ju mycket väl ha varit potentiell medlem i Hitler Jugends knattelag. Det kanske blir nästa scoop?
