Kastaom

Dagens ämne: Hur överlägsenhet leder mig till underläge?

Jag gick förhoppningsfull in för uppgiften att så kallat rensa min garderob ikväll. Något jag sagt att jag ska göra ett tag nu. Det har under den gångna veckan legat en hel del kläder på alla möjliga ytor i mitt fortfarande bebodda pojkrum, då jag lite halvhjärtat gått igenom en byrålåda i taget.

Min plan var att, då ekonomin är knapp, endast behålla de snyggaste av mina kläder och sälja/ge bort resten på tradera/till nära och kära. Men blir man då inte frustrerad när man inser att man nästan bara har snygga kläder! De få undantagen som inte går in under den kategorin är endast någon Bob Marley-tröja...

Parentes: (Denna inhandlades då jag var ung och dum, och jag stod och valde mellan Bobban och - vilket jag insett under åren som passerat - den så mycket coolare Jimi Hendrix. I ren panik och rädsla inför försäljaren i Turkiet som inte bara var påfrestande utan också stötte på mig, slet jag åt mig den gula, fula Bob Marley-tröjan och betalade. Ett av mina få klädköp som kan räknas som ett misstag)

... men annars har jag inte begått några större misstag. Jag är alltså en eminent klädköpare, och inte bara det, utan även en smart sådan. Jag köper kläder som jag faktiskt kan ha ett bra tag, och jag lyckas även på något märkligt vis få allting att gå ihop. En tröja här, ett par nya brallor där och så något annat som passar äckligt bra ihop med resten. Min garderob är som ett ständigt växande och fullt fungerande pussel! Och det är det här som leder till problemet jag nu står inför - jag har knappt något att rensa ut!

Så tji fick jag, kanske en av världens bästa klädinköpare, när min plan gick helt åt helvete! Knappt blir det något över till mina vänner, och knappast något alls till försäljning. Min ekonomi känns fortfarande otrygg... Men det är bara att rycka på axlarna, le och säga: "Hellre snygg än trygg..." Right?