Kastaom

Jag sitter vid en dator i ett land utan prickar, vilket ger problem om man vill skriva svensk blogg. Men jag ska testa. Nu ska jag bara besluta om jag ska skriva med stilen som innefattar de alternativa stavningarna som ao, ae och oe (som i "julgroeten aots med glaedje"), om jag ska skriva som en dator som inte fattar (julgr0%>ten A'$ts med glA;>dje), eller om jag helt enkelt ska skriva med bara a, a och o (julgroten ats med gladje), som ju kan vara besvarligt for er lasare. Men nu tanker jag pa mig sjalv i forsta hand och valjer det sistnamnda, enklaste sattet.

Dagens amne: Skraddaren

Jag besokte for ett antal dagar sedan en skraddare har i byn, och var faktiskt lite nervos for att han skulle neka mig en klar kostym pa mindre an en vecka. Men han sa "Ja, klar" pa knarrig svenska och berattade sen att han besokt en hel del stader i Sverige, ja fler an vad jag har gjort faktiskt. "Och su.. Ustersunn" babblade han, och jag borjade bli riktigt nervos. Skulle han hinna med att fixa den dar kostymen om han skulle beratta om ALLA stader han besokt i mitt hemland? "Uppsela... ehm... Borus..." fortsatte han, och dagarna gick. Till slut fick jag saga till honom att shejpa upp! Och da vaknade han upp ur sin svenska-stader-trans och sprang ivag for att borja sy, eller rattare sagt, klappa den verkliga skraddaren i baken och skickade ivag honom till var han nu sydde upp min kostym.


Tva dagar senare var det till att besoka "skraddaren" igen for en forsta provning av kostymen. Jag tog med mig min van som hjalp att blockera skraddarens skamt som jag inte forstod, samt som smakrad. Byxorna togs pa, och jag stack mig bara pa ett par nalar. "Hehe, bloder ymnigt!" skrattade skraddaren, och varken jag eller min van forstod det roliga. Byxorna satt i vilket fall perfekt, och skraddaren sa "Good passform, good rumpa!", och vi instamde. Men nar det blev tid att prova kavajen blev jag genast forfarad. De hade inte sytt nagon jacka som jag bett om, utan en vaest(!) med otroligt breda axlar. Helt plotsligt ville skraddaren ha extra betalt utover det vanliga priset om det var sa att jag ville ha knappar och armar pa kavajen. Vi tittade konstigt pa honom, men han sag allvarligt tillbaka. "You dont petala?!" fragade han ursinnigt. "Well but..." forsokte jag, men da kommer det ut tre ryssar med k-pistar ur dorren langst bak i rummet. "You petala, okey?" fragade skraddaren. Vi stod som lamslagna av skrack, och da borjar han att skratta. "Hahah, bara skoj skoj" sager han och slar sig pa knana.
Sadan var han, min skraddare, valdigt svarforstodd nar det kom till humor. Han klappade mig pa axeln och sa att jag skulle fa den fardiga kostymen pa fredag.

Sa idag var jag dar. Jag fick som tur var prata med en annan skraddare som inte skamtade lika vilt, det enda han skojade om var att da provhytterna var upptagna fick jag byta om pa deras kontor. "Espessilly for yuu", sa han i en likgiltig ton. Jag fick kanslan av att hans kollega var den roliga, och att han sjalv gett upp hoppet om den rollen. Sa provade jag kostymen, och den satt perfekt! Jag tackade for mig, slangde pengarna pa disken och rusade mot utgangen. I ogonvran sag jag den forsta skraddaren springa vinkande mot mig, redo med ett nytt oforstaligt skamt, men jag var snabbare an honom och val ute pa gatan fick han ge upp jakten...

Sa trots alla bekymmer och obekvama situationer ar jag numera legitimerad agare av en skraddarsydd kostym. Nu aterstar det bara att aka tillbaka till Sverige (dar det tack vare temperaturen ar fysiskt mojligt att ha kostym), suita upp och fa folket att smalta...