Konstnärligt
För längesedan gav jag upp tanken på att hamna på förstasidan som dagens bloggtips. Jag har helt enkelt inte möjlighet att stå i bikini i en pool någonstans i Thailand och blogga på min 11" notebook. Jag har inte heller möjlighet att skriva ointressant varje dag om hur jag dricker kaffe, hur jag snart ska gå ut med tjejerna och om hur min nya klänning (som alla borde köpa, men damn you copy cats om ni gör det - ni vill bara vara precis som jag!) sitter perfekt, och sedan visa detta med en närbild på min rumpa och en på mina bröst. Jag kan helt enkelt inte gå ifrån kvalitén.
Borde jag lägga in fler bilder? Det kanske är för mycket text? Fan heller. Den som inte orkar läsa mina texter utan att se en bild på min rumpa/papperskaffekopp/klänning/bikini/pool/11" notebook har helt enkelt inte gjort sig förtjänt av det. Jag tänker fortsätta så här, precis som vanligt. När jag blir skjuten efter en väldigt konstnärlig fotografering i New York och dör så kommer bloggen bli kult. Folk kommer tänka: Den där Kastaom. Han sålde aldrig ut sig.
Därför tänker jag nu skriva om skitnödiga konstnärer på Österlen.
Konstnären Gunilla Mann, som är kvinna, har enligt Wikipedia på norska "utviklet en naivistisk stil". Hon målar som ett barn. På nästintill alla hennes tavlor finns hus, en cyklande dam med ghetto ass och klänning samt en svart katt. Hon är omåttligt populär.
I går när jag stod i kön till kassorna i mataffären stod en medelålders kvinna framför mig. Hon var klädd i den obligatoriska stilen som jag kallar "Hej-jag-har-flyttat-till-Österlen-och-arbetar-med-konst-och-vill-hemskt-gärna-förbättra-kulturlivet-här-nere-för-andra-sommargäster" (märk: ej urinvånarna).
Hur som haver hade hon väl köpt lite av det vanliga (mat) och betalade för detta med sitt kort. Sedan hade hon ytterligare varor uppställda, vilka skulle skrivas upp på Gunilla Manns (still a woman) kredit. Varorna vilka konstnären skickat bud efter var enbart toalettpapper av märket Euroshopper. Mitt öga räknade snabbt till fyra stora paket - oändliga meter rövrengöring.
Tänk vad man kan få reda på bara genom att gå till affären. Nu kan jag slappna av med vetskapen (snarare förhoppningen) om att hela konstnärseliten på Österlen har drabbats av matförgiftning efter en vernissage, och nu likt en lackeringsfirma sprutar ur alla tänkbara ändar. Kanske håller det i sig så att nästa års konstrunda får ställas in, eller åtminstone försenas och väcka ilska bland världsvana stadsjeepförare, hela vägen från från Brösarp till Nybrostrand.
Borde jag lägga in fler bilder? Det kanske är för mycket text? Fan heller. Den som inte orkar läsa mina texter utan att se en bild på min rumpa/papperskaffekopp/klänning/bikini/pool/11" notebook har helt enkelt inte gjort sig förtjänt av det. Jag tänker fortsätta så här, precis som vanligt. När jag blir skjuten efter en väldigt konstnärlig fotografering i New York och dör så kommer bloggen bli kult. Folk kommer tänka: Den där Kastaom. Han sålde aldrig ut sig.
Därför tänker jag nu skriva om skitnödiga konstnärer på Österlen.
Konstnären Gunilla Mann, som är kvinna, har enligt Wikipedia på norska "utviklet en naivistisk stil". Hon målar som ett barn. På nästintill alla hennes tavlor finns hus, en cyklande dam med ghetto ass och klänning samt en svart katt. Hon är omåttligt populär.
I går när jag stod i kön till kassorna i mataffären stod en medelålders kvinna framför mig. Hon var klädd i den obligatoriska stilen som jag kallar "Hej-jag-har-flyttat-till-Österlen-och-arbetar-med-konst-och-vill-hemskt-gärna-förbättra-kulturlivet-här-nere-för-andra-sommargäster" (märk: ej urinvånarna).
Hur som haver hade hon väl köpt lite av det vanliga (mat) och betalade för detta med sitt kort. Sedan hade hon ytterligare varor uppställda, vilka skulle skrivas upp på Gunilla Manns (still a woman) kredit. Varorna vilka konstnären skickat bud efter var enbart toalettpapper av märket Euroshopper. Mitt öga räknade snabbt till fyra stora paket - oändliga meter rövrengöring.
Tänk vad man kan få reda på bara genom att gå till affären. Nu kan jag slappna av med vetskapen (snarare förhoppningen) om att hela konstnärseliten på Österlen har drabbats av matförgiftning efter en vernissage, och nu likt en lackeringsfirma sprutar ur alla tänkbara ändar. Kanske håller det i sig så att nästa års konstrunda får ställas in, eller åtminstone försenas och väcka ilska bland världsvana stadsjeepförare, hela vägen från från Brösarp till Nybrostrand.
Kommentarer
Trackback
