Kastaom svarar på mänskliga läsares frågor!
Nisse skriver:
"Hur kommer det sig att hår anses äckligt
så fort det inte sitter fast på huvudet eller
annan kroppsdel? Bra blogg!"
Hej Nisse. Det är en väldigt bra fråga du ställer. Du har även valt att avsluta din fråga med en bra åsikt. Jag gillar bra åsikter.
När hårstrå lämnar sin ursprungliga plats, till exempel huvudet, så är det mycket riktigt att många upplever detta som äckligt eller obehagligt. Detta gäller inte bara människohår, utan även när djurhår lossnat så kan folk bli så äcklade att de slänger röd färg på pälsen. Jag vet inte om detta är en bra lösning.
När jag hittar hår, i t.ex. maten jag ska äta så väljer jag istället att plocka bort strået i fråga. Att hälla färg i filmjölken har aldrig varit ett alternativ för mig, men det fungerar tydligen för somliga.
Det är svårt att avgöra vad det är som är så äckligt med att hitta löst hår. Jag är dock ganska säker på att det handlar om generalisering. Om du t.ex. skulle hitta ett avklippt finger i din potatismos, så skulle din hjärna känna att "detta är fel" och du skulle förmodligen reagera med äckelliknande känslor.
Jag måste bara passa på att nämna att när jag ser klipp från musikalen Hair på youtube, så upplever jag samma äckelkänslor. Tagna ur sitt sammanhang blir de ruskigt obehagliga.
Eftersom hår också vanligen sitter fast på kroppen (om det inte handlar om tjejhår som oftast sitter fast i avloppet i duschen) så gör våra hjärnor det enkelt för oss genom att reagera på samma sätt, kroppsdel som kroppsdel. Det är helt enkelt så vi vill ha det - enkelt. Hjärnan tycker det är onödigt att jobba för hårt.
Jag måste bara passa på att nämna att när jag ser klipp från musikalen Hair på youtube, så upplever jag samma äckelkänslor. Tagna ur sitt sammanhang blir de ruskigt obehagliga.
/Kastaom
Kastaom svarar på mänskliga läsares frågor!
warkok skriver:
"Hejsan!
Jag undrar vad du menar med ditt namn, 'kastaom',
ligger det någon baktanke när du skapade namnet?"
Hej warkok. Du ställde precis en dubbelpipig fråga - alltså två frågor i en. Jag som för inte så länge sedan läste kursen intervjuteknik vet att dubbelpipiga frågor är en av Sawatskys dödssynder. Det är med andra ord inget bra sätt att ställa frågor. Vanligt är att intervjupersonen svarar på antingen den sistnämnda frågan, eller den som personen anser vara lättast att svara på. Eftersom det nu är jag som är intervjuperson svarar jag:
Ja, det finns en baktanke i mitt val av bloggnamn. Vad betyder ditt namn?
Jag tror att jag i mitt första inlägg i bloggen skrev:
"Bloggen heter Kastaom som ni ser, och ni behöver inte bry er mer om det. Om det inte vore så att jag faktiskt utlovar en belöning till den som kommer på kopplingen mellan bloggnamnet och innehållet. Varsågoda att försöka!"
Denna tävling som jag nämner har faktiskt ännu inte avslutats. Därför vore det dumt av mig att avslöja svaret när jag hållit det hemligt så länge!
/Väl mött, Kastaom
Öppen för frågor
Finns det något du funderat på? Vad som helst?
Något du inte får svar på vart du dig än vänder?
Nu när jag ändå är igång så har jag bestämt mig
för att öppna frågelådan även för er mänskliga
läsare. Det är bara att posta en kommentar med
något du undrar över, så ska jag göra mitt bästa
för att svara utförligt på frågan i fråga.
/Väl mött, Kastaom
Kastaom svarar!
" Hej Kastaom
Jag är en guppy på ett halvt år som lever i ett akvarium i Rättvik. Då jag inte har många fiskvänner ägnar jag istället dagarna åt att filosofera och fundera kring alla möjliga problem. Varför finns jag? Med mera.
För några veckor sedan satt familjen här i huset och tittade på filmen 2012, där jorden går under. Sedan dess har jag mest funderat kring detta. Kommer jorden att gå under, och hur tror i så fall du att det kommer gå till? Har det något med vårt dåliga sätt att ta hand om miljön att göra?
Tacksam för svar!
/Gerda "
Svar:
För det första så tänkte jag på att det är lustigt att du bor där du bor - i Rättvik. Du är med andra ord inte en fisk som bor i fel vatten. För det andra så kan jag försäkra dig om att jordens undergång inte har något med miljöförstöring att göra. Växthuseffekter och annat är bara naturliga processer. Om vi människor klagar så mycket över hur vi förstör på jorden så kan vi väl lika gärna påskynda denna process, som till slut dränker oss när havsnivåerna stiger. Vattenlevande djur som du kommer självklart inte påverkas av detta, och inte heller själva klotet i sig. Ergo, jorden finns kvar - men inte vi människor.
För att ge dig svar på frågan om hur jag tror att jorden kommer gå under så ger jag dig bara ett ord: Internet.
Internet är opålitligt och du skulle bli förfärad om du visste hur mycket sjuka saker man kan hitta där. En vacker dag kommer moder jord råka klicka på länken "Twelve guys, one rhino and some noggins" och bli så bestört att hon faller käpp rätt ner och dör. Då förstörs också klotet i fråga.
Jag gjorde lite efterforskningar på er guppys och fick reda på att ordet "reticulata" i ert latinska namn Poecilia reticulata betyder nätliknande. Ni är med andra ord utan tvekan besläktade med Internet. Därför tycker jag att det är obota dumt av dig att sitta där och fråga mig om hur jorden kommer gå under, när du säkerligen själv är del i det hela.
/Kastaom
Sillamaffian
Revolterna mot korrupta makthavare sprider sig över arabvärlden. I närheten av Sverige minns vi kanske den senaste revolutionen som den i Frankrike år 1789. Men det har uppstått uppror närmre än vi tror. Det har funnits försök till att skapa rättvisa som brutalt slagits ned av de bestämmande. Låt mig berätta om vad som hände i mina hemtrakter, i det lilla fiskeläget på Skånes sydöstra kust.
Sillarörelsen tog sin början då kvoten för torskfiske i Östersjön sänktes. Tillgången på fisk - som tidigare varit basfödan för invånarna i denna del av landet - sinade i takt med att direktiv efter direktiv från EU togs i hamn. Tallrikarna fulla med stekt sill blev färre och min far berättade gråtande och sentimentalt om hur han som barn kunnat promenera på stora fiskstim till den danska ön Bornholm.
Stämningen i staden blev mer och mer uppgiven. Man kunde nätt och jämt ana hur den svarta marknaden för torskfilé började ta fart, men tillgången var fortfarande knapp. SÄPO tillsatte en särskild grupp som med alla medel slog ner minsta tjuvfiske: allt från gamle Månsson som lade ut åltinor utanför Baske till de små barnen som fiskade mört utan licens i Tommarpsån.
Samtidigt blev fisk en exklusiv råvara för de rikare sommargäster* som besökte staden på sommaren. Nu gick uppgivenheten över till ilska och invånarna behövde någon som tog tag i problemet - på riktigt, utom räckhåll för lagens långa arm.
Sillamaffian startades av Muffe "Muff" Andersson sommaren 2004. Till en början var det en hemlig studiecirkel genom Vuxenskolan, där målet var att diskutera och filosofera kring Östersjöfiskets, och inte minst fiskelägets framtid. Huruvida namnet uppkom är oklart men flera källor menar att delordet "maffian" skapats utav gruppens medlemmars initialer:
MA = Muffe Andersson, FF = Frans Fritjofson, IA = Inger Algren och N = Nisse Träl (Nisse Träls riktiga efternamn är och har alltid varit okänt och man sket rätt och slätt i att ta med T:t för en bättre klang i namnet).
Sillamaffian började under året 2004 att verka mer och mer utanför Vuxenskolans väggar. Man satte upp meddelanden om SÄPOs planerade tillslag för att varna fiskare i staden, det började vid särskilda tillfällen dyka upp större mängder fisk än vad som tilläts i de olika fiskbutikerna och runt om i staden syntes mystiska budskap som uppmanade invånarna att fortsätta äta fisk. Bland annat kunde bysten på torget ibland ses med en bit Brantevikssill hängande i mungipan.
Sillamaffian gjorde sitt första och sista publika framträdande på Sillens dag den 28 augusti 2005. På hamnplan samlades hela stadens invånare (att folk går ut och möts inträffar annars bara vid två tillfällen: vid julskyltningen och sommarmarknaden) för att avnjuta sill i alla dess former. Med ett särskilt undantag i regeringens beslut angående förbudet att förtära fisk på allmän plats i denna del av landet, var det nu fullt tillåtet att trycka i sig den stekta, inlagda och stekta inlagda fisken.
Det var kort efter att en man - aktiv i stadens segelsällskap - mottagit pris för årets eldsjäl som Muffe "Muff" tillsammans med sina studiecirkelmedlemmar äntrade lastbilsflaket och slet micken ur handen på snapsvissångaren.
Jag citerar här Muffe Muffs tal till staden:
"Hur länge ska ditta hålla pu? Hur länge ska vij, Sillens fålk** udstå detta fårrtryck som Eroupa och våur ejgen rejering udsäddår oss föur? Hur länge ska vij finga oss ij att baura ejda sill offentled EJN ynka dau om åred!?
Visst ej vij alla glaua att vij ådminstone haur denna dau. Men att man dåe uddelar prijs ti "Ånkan" Andersson*** ej ju rent fårrejävled! JAU HAUR FÅTT NOCK! Å di haur nij åsse! Sillamaffian finns häer föur er!"
Efter detta sviker mitt minne, liksom många andras. Det uppstod tumult på hamnplan och det är svårt att urskilja vad som egentligen hände. Föreståndarna för serveringstälten rev ner prislistorna och började servera gratis sill. Folk stormade mot tälten och i högtalarna började man spela Till Havs med Jussi Björling. Plastgafflar och papperstallrikar dumpades från piren och man åt sillen på traditionellt vis - på en skiva grovt bröd. Stadens fiskeföretag öppnade portarna till förvaringshallarna och körde med gaffeltruckar pallar med sill - sill för ett års ransonering - till folkfesten. "Ånkan" Andersson fråntogs sitt pris och kastades med familj i småbåtshamnen (efter att ha försetts med flytvästar) och bara minuterna senare stormades platsen av Nationella Insatsstyrkan. Sillamaffians samtliga medlemmar greps tillsammans med de värsta upprorsmakarna. Upproret var över innan slaget börjat på riktigt och vår dröm om det gamla sillaätandets dagar var som bortblåst, liksom våra förhoppningar om en offentlig ursäkt från EU och regeringen.
Trots att det stora nederlaget och de faktum att vi aldrig såg till Muffe "Muff" igen, minns jag liksom många andra hur Sillamaffians ord ekade över hamnplan. Det var sanningens ord, de gav oss ett uppvaknande, och de finns för alltid kvar i våra hjärtan.
* Mestadels stockholmare (även kallade 08:or, Stockholmajävlar och Fiskmåsar).
** Uttrycket "Sillens folk" kom att bli beteckningen för de som kämpade för rätten till hejdundrande mängder fisk på borden.
***Smeknamnet Ånkan kommer från det skånska uttalet av anka. "Ånkan" Andersson, som han kallades i folkmun, fick sitt smeknamn då han ofta sågs segla runt i gräsands-täta utloppet av Tommarpsån i en liten optimistjolle.
Kastaom svarar!
Dagens ämne: Med anledning av jordskalvet utanför Japan, och påföljden i form av en tsunami.
En Per (jag hoppas att det inte är min kusin Per - han har alltid verkat klipsk) ställde kl 18.22 på aftonbladet.se frågan:
"Vad händer om vågen når Stockholm?"
Redaktionschef Thomas Eriksson svarade:
"Vågen kommer INTE att nå Sverige. Det kommer in överlägset flest frågor om detta. Men ingen tsunami i Sverige."
Jag känner att Per kanske förväntade sig ett mer utförligt svar. Han frågade ju faktiskt inte OM tsunamin kommer att nå Sverige, utan VAD som händer om den gör det. Här är mitt svar till dig Per:
Jordskalvets epicentrum är beläget i havet, ca 12,5 mil nordost om de Japanska öarna och är alltså också startpunkten för tsunamin. Tsunamin sprider sig i en cirkel, liksom de små ringarna i vatten som uppstår när du kastar en sten i en sjö i en skog - blanda inte ihop detta resonemang med En sten vid en sjö i en skog, som är en låt skriven av Hallands motsvarighet till herpes.
Tsunamin kommer således även att nå delar av Sydostasien, Oceanien samt Nord- och Sydamerikas västkuster. OM vågen når Stockholm kommer bland annat hela Amerika att vara träskmark då vågen utan tvekan måste ha tagit sig över denna kontinent. Vidare kommer irländare, engelsmän, danskar och norrmän bli tvungna att ta på sig gummistövlar om de inte vill bli blöta om fötterna. Väl framme i Stockholm kommer vågen vara den första medvinden för de initiativtagare som vill återinföra Vattenfestivalen.
Jag skulle rekommendera dig, Per, att gå ner och titta på hur vågen skapar lagom fina fall, likt från en lugn fontän, från gatuhöjd innan den tar sig ner i Mälaren för att sedan ge sig på Finland.