Sillamaffian
Revolterna mot korrupta makthavare sprider sig över arabvärlden. I närheten av Sverige minns vi kanske den senaste revolutionen som den i Frankrike år 1789. Men det har uppstått uppror närmre än vi tror. Det har funnits försök till att skapa rättvisa som brutalt slagits ned av de bestämmande. Låt mig berätta om vad som hände i mina hemtrakter, i det lilla fiskeläget på Skånes sydöstra kust.
Sillarörelsen tog sin början då kvoten för torskfiske i Östersjön sänktes. Tillgången på fisk - som tidigare varit basfödan för invånarna i denna del av landet - sinade i takt med att direktiv efter direktiv från EU togs i hamn. Tallrikarna fulla med stekt sill blev färre och min far berättade gråtande och sentimentalt om hur han som barn kunnat promenera på stora fiskstim till den danska ön Bornholm.
Stämningen i staden blev mer och mer uppgiven. Man kunde nätt och jämt ana hur den svarta marknaden för torskfilé började ta fart, men tillgången var fortfarande knapp. SÄPO tillsatte en särskild grupp som med alla medel slog ner minsta tjuvfiske: allt från gamle Månsson som lade ut åltinor utanför Baske till de små barnen som fiskade mört utan licens i Tommarpsån.
Samtidigt blev fisk en exklusiv råvara för de rikare sommargäster* som besökte staden på sommaren. Nu gick uppgivenheten över till ilska och invånarna behövde någon som tog tag i problemet - på riktigt, utom räckhåll för lagens långa arm.
Sillamaffian startades av Muffe "Muff" Andersson sommaren 2004. Till en början var det en hemlig studiecirkel genom Vuxenskolan, där målet var att diskutera och filosofera kring Östersjöfiskets, och inte minst fiskelägets framtid. Huruvida namnet uppkom är oklart men flera källor menar att delordet "maffian" skapats utav gruppens medlemmars initialer:
MA = Muffe Andersson, FF = Frans Fritjofson, IA = Inger Algren och N = Nisse Träl (Nisse Träls riktiga efternamn är och har alltid varit okänt och man sket rätt och slätt i att ta med T:t för en bättre klang i namnet).
Sillamaffian började under året 2004 att verka mer och mer utanför Vuxenskolans väggar. Man satte upp meddelanden om SÄPOs planerade tillslag för att varna fiskare i staden, det började vid särskilda tillfällen dyka upp större mängder fisk än vad som tilläts i de olika fiskbutikerna och runt om i staden syntes mystiska budskap som uppmanade invånarna att fortsätta äta fisk. Bland annat kunde bysten på torget ibland ses med en bit Brantevikssill hängande i mungipan.
Sillamaffian gjorde sitt första och sista publika framträdande på Sillens dag den 28 augusti 2005. På hamnplan samlades hela stadens invånare (att folk går ut och möts inträffar annars bara vid två tillfällen: vid julskyltningen och sommarmarknaden) för att avnjuta sill i alla dess former. Med ett särskilt undantag i regeringens beslut angående förbudet att förtära fisk på allmän plats i denna del av landet, var det nu fullt tillåtet att trycka i sig den stekta, inlagda och stekta inlagda fisken.
Det var kort efter att en man - aktiv i stadens segelsällskap - mottagit pris för årets eldsjäl som Muffe "Muff" tillsammans med sina studiecirkelmedlemmar äntrade lastbilsflaket och slet micken ur handen på snapsvissångaren.
Jag citerar här Muffe Muffs tal till staden:
"Hur länge ska ditta hålla pu? Hur länge ska vij, Sillens fålk** udstå detta fårrtryck som Eroupa och våur ejgen rejering udsäddår oss föur? Hur länge ska vij finga oss ij att baura ejda sill offentled EJN ynka dau om åred!?
Visst ej vij alla glaua att vij ådminstone haur denna dau. Men att man dåe uddelar prijs ti "Ånkan" Andersson*** ej ju rent fårrejävled! JAU HAUR FÅTT NOCK! Å di haur nij åsse! Sillamaffian finns häer föur er!"
Efter detta sviker mitt minne, liksom många andras. Det uppstod tumult på hamnplan och det är svårt att urskilja vad som egentligen hände. Föreståndarna för serveringstälten rev ner prislistorna och började servera gratis sill. Folk stormade mot tälten och i högtalarna började man spela Till Havs med Jussi Björling. Plastgafflar och papperstallrikar dumpades från piren och man åt sillen på traditionellt vis - på en skiva grovt bröd. Stadens fiskeföretag öppnade portarna till förvaringshallarna och körde med gaffeltruckar pallar med sill - sill för ett års ransonering - till folkfesten. "Ånkan" Andersson fråntogs sitt pris och kastades med familj i småbåtshamnen (efter att ha försetts med flytvästar) och bara minuterna senare stormades platsen av Nationella Insatsstyrkan. Sillamaffians samtliga medlemmar greps tillsammans med de värsta upprorsmakarna. Upproret var över innan slaget börjat på riktigt och vår dröm om det gamla sillaätandets dagar var som bortblåst, liksom våra förhoppningar om en offentlig ursäkt från EU och regeringen.
Trots att det stora nederlaget och de faktum att vi aldrig såg till Muffe "Muff" igen, minns jag liksom många andra hur Sillamaffians ord ekade över hamnplan. Det var sanningens ord, de gav oss ett uppvaknande, och de finns för alltid kvar i våra hjärtan.
* Mestadels stockholmare (även kallade 08:or, Stockholmajävlar och Fiskmåsar).
** Uttrycket "Sillens folk" kom att bli beteckningen för de som kämpade för rätten till hejdundrande mängder fisk på borden.
***Smeknamnet Ånkan kommer från det skånska uttalet av anka. "Ånkan" Andersson, som han kallades i folkmun, fick sitt smeknamn då han ofta sågs segla runt i gräsands-täta utloppet av Tommarpsån i en liten optimistjolle.
Kommentarer
Trackback
