Fröken Målfält
Dagens ämne: Utskällningar
Jag satt här och hade ganska tråkigt, suckade lite... såg mig omkring i rummet... blåste en bubbla med spott i munnen. OJ! Plötsligt var det som om jag slungades genom livet, tillbaka 10-11 år och till min skolbänk i lågstadiet. Där sitter jag, en ganska söt pojke som än inte har gjort för stora hyss eller börjat med gelé i luggen. Jag har bergis en av skjortorna på mig. Det var på den tiden då mamma lade fram kläder för morgonen som jag snällt tog på mig, säkert utan att ens kolla vad det var. Inte för att det var fel på mammas val av kläder, hade jag gjort det själv hade det nog blivit katastrof (vilket ingen unge i den åldern, på den tiden skulle ha brytt sig om) men det var bara så det var. Det var bara det jag ville ha sagt.
I vilket fall måste jag ha sett väldigt snäll ut, fint kammad, kanske var frisyren lite skadad av morgonens lek, men ändå fint kammad. Under morgonstunden pratade hon mycket, fröken Målfält. Och det var inte det att hon var tråkig.Vad jag minns berättade hon väldigt ofta om intressanta saker (jag kommer aldrig glömma när hon nämnde sex för oss), men jag kunde nog sitta sådär och bara drömma mig iväg ibland. Stirra rakt ut i luften som jag fortfarande kan göra.
Av någon anledning valde jag denna morgon dock att krydda denna själsliga utflykt med att blåsa lite bubblor av spott i munnen. Ni vet hur man gör? Inte? Då har jag en liten ramsa som gör det lättare att lära sig!
Hur som helst. Där satt jag glatt ovetande om vad som komma skulle och blåste mina små bubblor. Vem vet vad jag tänkte på. I vilket fall slogs den tanken snabbt bort då jag hör fröken Målfält ryta till. Och det var en dam som kunde ryta det här. "SEEEE TILL Å GÅ UT Å SSSSPOTTA UT DET DÄR INNAN JAG BLIR RIIIIIIKTIGT FÖRRREBANNAD!"
Med ens var jag som lamslagen av rösten som hade kommit emot mig. Mot mig! Jag? Som är så snäll? Jag klarar inte av att få skäll! Fröken kan inte mena allvar? Dessa små bubblor? Först var jag besviken på mig själv. Jag klarade inte av att få skäll! Sen blev jag arg, på henne. När hon skulle förklara för alla ovetande i klassen vad jag gjort för fel överdrev hon något så stort, så ja, jag blev förbannad. Hon vände sig till alla i klassen: "Så här sitter han" sa hon och smaskade upp en riktig loska fram i mun. Slog den fram och tillbaka mellan läpparna med ett groteskt ansiktsuttryck, som för att visa hur motbjudande min handling hade varit.
Jag satt här och hade ganska tråkigt, suckade lite... såg mig omkring i rummet... blåste en bubbla med spott i munnen. OJ! Plötsligt var det som om jag slungades genom livet, tillbaka 10-11 år och till min skolbänk i lågstadiet. Där sitter jag, en ganska söt pojke som än inte har gjort för stora hyss eller börjat med gelé i luggen. Jag har bergis en av skjortorna på mig. Det var på den tiden då mamma lade fram kläder för morgonen som jag snällt tog på mig, säkert utan att ens kolla vad det var. Inte för att det var fel på mammas val av kläder, hade jag gjort det själv hade det nog blivit katastrof (vilket ingen unge i den åldern, på den tiden skulle ha brytt sig om) men det var bara så det var. Det var bara det jag ville ha sagt.
I vilket fall måste jag ha sett väldigt snäll ut, fint kammad, kanske var frisyren lite skadad av morgonens lek, men ändå fint kammad. Under morgonstunden pratade hon mycket, fröken Målfält. Och det var inte det att hon var tråkig.Vad jag minns berättade hon väldigt ofta om intressanta saker (jag kommer aldrig glömma när hon nämnde sex för oss), men jag kunde nog sitta sådär och bara drömma mig iväg ibland. Stirra rakt ut i luften som jag fortfarande kan göra.
Av någon anledning valde jag denna morgon dock att krydda denna själsliga utflykt med att blåsa lite bubblor av spott i munnen. Ni vet hur man gör? Inte? Då har jag en liten ramsa som gör det lättare att lära sig!
Spottbubble-ramsan
Samla spottet fram i mun
Gör sen som med bubbelgum
Öppna läpparna en bit
Skjut sen tungan framåt dit
Luften ska sen utåt nätt
//:Blubblor blåsas fram så lätt:\\
Samla spottet fram i mun
Gör sen som med bubbelgum
Öppna läpparna en bit
Skjut sen tungan framåt dit
Luften ska sen utåt nätt
//:Blubblor blåsas fram så lätt:\\
Hur som helst. Där satt jag glatt ovetande om vad som komma skulle och blåste mina små bubblor. Vem vet vad jag tänkte på. I vilket fall slogs den tanken snabbt bort då jag hör fröken Målfält ryta till. Och det var en dam som kunde ryta det här. "SEEEE TILL Å GÅ UT Å SSSSPOTTA UT DET DÄR INNAN JAG BLIR RIIIIIIKTIGT FÖRRREBANNAD!"
Med ens var jag som lamslagen av rösten som hade kommit emot mig. Mot mig! Jag? Som är så snäll? Jag klarar inte av att få skäll! Fröken kan inte mena allvar? Dessa små bubblor? Först var jag besviken på mig själv. Jag klarade inte av att få skäll! Sen blev jag arg, på henne. När hon skulle förklara för alla ovetande i klassen vad jag gjort för fel överdrev hon något så stort, så ja, jag blev förbannad. Hon vände sig till alla i klassen: "Så här sitter han" sa hon och smaskade upp en riktig loska fram i mun. Slog den fram och tillbaka mellan läpparna med ett groteskt ansiktsuttryck, som för att visa hur motbjudande min handling hade varit.
"Gör sen som med bubbelgum..." viskade jag tyst för mig själv.
Jobbet
Dagens ämne: Arbetsskada och mat
Till alla er som längtat efter att få veta...
det här är mitt jobb i största allmänhet:
Thai:
Fisk:
"Vill du ha dillsås eller hovmästarsås till sillburgaren/sillmackan/makrillen?"
"Vill du ha dillsås, hovmästarsås eller lingon till din sill?"
"Är du säker på att du vill ha silltallriken?"
"Nej, vi har tyvärr ingen starköl"
Hamburgare:
"Ska DU äta en 200 grammare?"
"Säger du att ingen av er ska ha samma tillbehör på hamburgaren så stryper jag dig och dina barn :)"
Korv:
"Nej vi har bara fullkornsbröd..."
Kebab:
Övrigt:
Till alla er som längtat efter att få veta...
det här är mitt jobb i största allmänhet:
Thai:
- Pat Thai = Kycklingspett med nudlar
- Kai Stekt = Kycklingspett med ris
(Det bästa är när folk beställer denna rätt "fast med nudlar, tack") - Po Pia Tad = Vårullar med nudlar
- Po Pia = Vårullar med sallad
- Thaigryta #1
- Thaigryta #6
- Thaigryta #8
- Thaigryta #9 (stark)
- Pad ka pao (stark)
- Menymix 1 = Vårullar, valfri gryta, ris
- Menymix 2 = Vårullar, kycklingspett, nudlar
- Rödspätta
- Fish n' chips
- Fiskburgare
- Sillburgare
- Sill m. mos
- Sillmacka
- Silltallrik
- Makrill med mos
"Vill du ha dillsås eller hovmästarsås till sillburgaren/sillmackan/makrillen?"
"Vill du ha dillsås, hovmästarsås eller lingon till din sill?"
"Är du säker på att du vill ha silltallriken?"
"Nej, vi har tyvärr ingen starköl"
Hamburgare:
- 90 g. med eller utan meny
- 150 g. med eller utan meny
- 200 g. med eller utan meny
- Samma sak fast med cheesburgare
"Ska DU äta en 200 grammare?"
"Säger du att ingen av er ska ha samma tillbehör på hamburgaren så stryper jag dig och dina barn :)"
Korv:
- Smal med bröd
- Smal med mos
- Två smala med mos
- Två smala med strips
- Tjock med bröd
- Tjock med mos
- Tjock med strips
- French hotdog
- Tunnbrödrulle tjock/smal
"Nej vi har bara fullkornsbröd..."
Kebab:
- Kebabtallrik
- Kebab i bröd
- Kebabrulle
Övrigt:
- Schnitzel med mos/pommes
- Mörbit med pommes
- Köttbullar med mos
- Chickenbits med pommes
- Vegetarisk burgare
- Falafel
Celebrity Spotting i Simrishamn
Dagens Ämne: Jobb och lite sådant
1. Till tonerna av min High Fidelity-spellista sitter jag nu här efter en dag på jobbet. Jag har sagt att jag tänkte berätta om jobbet, och det ska jag nog också någon gång, kanske. Men idag ska jag berätta om något speciellt som hände, något som inte händer varje dag. Jag såg en kändis på jobbet! Och då menar jag inte kändisar som Cykel-Hans...
Parentes: (Cykel-Hans är ett av Simrishamns sk. original. Ett original är enligt susning.nu: "Ett (riktigt) original är en originell person; excentrisk, halvknäpp eller bara lite lagom udda." Jag väljer att sätta Hans och hans postcykel i facket "bara lite lagom udda.")
... eller någon av stamgästerna som kommer varje dag...
Parentes: (Vad jag hittintills själv sålt till stamgästerna är:
Kaffet "betala vi tie föur, di e billed, stammisar" (varefter damen blinkar med ögat.))
... nej, idag var det något alldeles speciellt. Någon alldeles speciell för mig. Mannen jag talar om är ingen mindre än PER ANDERSSON! Nu kan jag tänka mig att en hel del av er tänker "Öh, eh, what, OMGvadpratarhanomliksom?!" Men har någon sett grotesco? Har ni inte sett grotesco kan ni direkt hoppa ner till avsnittet i detta blogginlägg som har numret 3. Har ni däremot sett serien och liksom jag tycker att den är fruktansvärt kul kan ni ta stycket direkt här nedanför som har numret 2.
2. Googla på "Per Andersson Grotesco" så får ni nog en aha-upplevelse vad gäller ansiktet som dyker upp på andra, tredje och fjärde bilden. Precis detta var vad som hände mig där jag stod i kiosken idag. "Aha" tänkte jag först och log säkert lugnt. "Ohooo!" tänkte jag några sekunder senare och fick hålla mig för att inte kasta mig ut genom fönstret med mobilkameran i högsta hugg och skrika "ARBETARFIKEEEET!!!!" För jo, det är ju i sketchen Arbetarfiket som han är med med en ganska stor roll, och det är den enda jag just nu kan placera honom i. Rollen som den galna rörmockaren som bryter sig in i en villa mitt i natten för att byta rör utan att någon bett om det.
3. Först vill jag bara säga en sak: Ni som hoppade direkt hit, SE GROTESCO! Nu vänder jag mig till er allihopa. Jag såg alltså en kändis i min lilla stad idag, det är inget jag skryter med. Han var inte jättekänd och det är säkert bara mindre än hälften av er som sett grotesco (innan ni läst detta inlägg, för visst tänker ni andra kolla på det nu?), men jag blev glad. Som en vän sa till mig efter att jag exalterat berättat om händelsen:
Bra sammanfattat tycker jag. Vad jag tänkte komma fram till var att han är inte jättekänd, och det är inget jag skryter med. Men jag fick en idé om en ny sysselsättning. Celebrity Spotting på jobbet!
Jag tänkte att varje gång jag ser en mer eller mindre känd människa på jobbet så skriver jag om det här. Hittintills är min lista (trumvirvel):
Jag tänkte lite över hur jag ska genomföra det hela, och jag väljer att inte göra det alls komplicerat. Jag skriver helt enkelt vilken kändis jag har sett och så tror ni på mig. Jag känner mig lite för... ja... vad ska man säga. Normal för att slänga mig över dessa kändisar med kamera. Jag erkänner att jag var sugen när det gällde Grotesco-Per, för ja, han är ett undantag (jävligt rolig!), men det var helt enkelt inte läge. Jag hade cheferna bredvid mig och dålig vinkel från luckan, men var fruktansvärt nära att be om en extra fika-rast. Vad gäller Lena Endre skulle jag aldrig ens göra mig besväret att ta upp mobilen, j*vla kossa. Hur som helst. Jag kommer inte att fota och har inte gjort det heller. Därför ger jag er här nedanför istället en bild från min fika-rast som jag tidigare talade om. Denna bild är ganska mycket tillägnad tubbyshow.blogg.se, just för att han tycker så mycket om sånt som man kan stoppa i mun. Här väljer jag sedan att avsluta med dels två citat:
Det första kommer från en "bara lite lagom udda" kille vid namn Frode som jag träffade ett par gånger under gymnasietiden:
Det andra citatet kommer från Hultsfredsfestivalen och min vän Jonas och mig själv:
Dels väljer jag att avsluta med en Dagens Skånska Mening, en mening som var väldigt användbar under Hultsfreds där jag lärde ut den till mina utländska vänner:
1. Till tonerna av min High Fidelity-spellista sitter jag nu här efter en dag på jobbet. Jag har sagt att jag tänkte berätta om jobbet, och det ska jag nog också någon gång, kanske. Men idag ska jag berätta om något speciellt som hände, något som inte händer varje dag. Jag såg en kändis på jobbet! Och då menar jag inte kändisar som Cykel-Hans...
Parentes: (Cykel-Hans är ett av Simrishamns sk. original. Ett original är enligt susning.nu: "Ett (riktigt) original är en originell person; excentrisk, halvknäpp eller bara lite lagom udda." Jag väljer att sätta Hans och hans postcykel i facket "bara lite lagom udda.")
... eller någon av stamgästerna som kommer varje dag...
Parentes: (Vad jag hittintills själv sålt till stamgästerna är:
- "Tvåu spessijaulare" = 2 st Specialare, innehållande en korv i bröd med två klickar mos, senap och rostad lök.
- "Trej kaffe, ejn med mjölk" = 3 st kaffe, en med mjölk
Kaffet "betala vi tie föur, di e billed, stammisar" (varefter damen blinkar med ögat.))
... nej, idag var det något alldeles speciellt. Någon alldeles speciell för mig. Mannen jag talar om är ingen mindre än PER ANDERSSON! Nu kan jag tänka mig att en hel del av er tänker "Öh, eh, what, OMGvadpratarhanomliksom?!" Men har någon sett grotesco? Har ni inte sett grotesco kan ni direkt hoppa ner till avsnittet i detta blogginlägg som har numret 3. Har ni däremot sett serien och liksom jag tycker att den är fruktansvärt kul kan ni ta stycket direkt här nedanför som har numret 2.
2. Googla på "Per Andersson Grotesco" så får ni nog en aha-upplevelse vad gäller ansiktet som dyker upp på andra, tredje och fjärde bilden. Precis detta var vad som hände mig där jag stod i kiosken idag. "Aha" tänkte jag först och log säkert lugnt. "Ohooo!" tänkte jag några sekunder senare och fick hålla mig för att inte kasta mig ut genom fönstret med mobilkameran i högsta hugg och skrika "ARBETARFIKEEEET!!!!" För jo, det är ju i sketchen Arbetarfiket som han är med med en ganska stor roll, och det är den enda jag just nu kan placera honom i. Rollen som den galna rörmockaren som bryter sig in i en villa mitt i natten för att byta rör utan att någon bett om det.
3. Först vill jag bara säga en sak: Ni som hoppade direkt hit, SE GROTESCO! Nu vänder jag mig till er allihopa. Jag såg alltså en kändis i min lilla stad idag, det är inget jag skryter med. Han var inte jättekänd och det är säkert bara mindre än hälften av er som sett grotesco (innan ni läst detta inlägg, för visst tänker ni andra kolla på det nu?), men jag blev glad. Som en vän sa till mig efter att jag exalterat berättat om händelsen:
"... klart du blev glad. Man känner ju honom som karaktärerna i Grotesco! Man vet ju att inget av det är sant men man tänker ju på honom och det galna...".
Bra sammanfattat tycker jag. Vad jag tänkte komma fram till var att han är inte jättekänd, och det är inget jag skryter med. Men jag fick en idé om en ny sysselsättning. Celebrity Spotting på jobbet!
Jag tänkte att varje gång jag ser en mer eller mindre känd människa på jobbet så skriver jag om det här. Hittintills är min lista (trumvirvel):
- Lena Endre
- Grotesco-Per Andersson
Jag tänkte lite över hur jag ska genomföra det hela, och jag väljer att inte göra det alls komplicerat. Jag skriver helt enkelt vilken kändis jag har sett och så tror ni på mig. Jag känner mig lite för... ja... vad ska man säga. Normal för att slänga mig över dessa kändisar med kamera. Jag erkänner att jag var sugen när det gällde Grotesco-Per, för ja, han är ett undantag (jävligt rolig!), men det var helt enkelt inte läge. Jag hade cheferna bredvid mig och dålig vinkel från luckan, men var fruktansvärt nära att be om en extra fika-rast. Vad gäller Lena Endre skulle jag aldrig ens göra mig besväret att ta upp mobilen, j*vla kossa. Hur som helst. Jag kommer inte att fota och har inte gjort det heller. Därför ger jag er här nedanför istället en bild från min fika-rast som jag tidigare talade om. Denna bild är ganska mycket tillägnad tubbyshow.blogg.se, just för att han tycker så mycket om sånt som man kan stoppa i mun. Här väljer jag sedan att avsluta med dels två citat:
Det första kommer från en "bara lite lagom udda" kille vid namn Frode som jag träffade ett par gånger under gymnasietiden:
"Vet du vad en teabag är? Det är när tjejen tar pung i mun"
Det andra citatet kommer från Hultsfredsfestivalen och min vän Jonas och mig själv:
Jonas: "Ost, kan man äta det?"
Jag: "Ja, det är ju fast föda så..."
Jag: "Ja, det är ju fast föda så..."
Dels väljer jag att avsluta med en Dagens Skånska Mening, en mening som var väldigt användbar under Hultsfreds där jag lärde ut den till mina utländska vänner:
Atta po si me si! = Vill ni vara snäll och flytta på er?
Makten del 1 - "Den Kontrollerade Strömtillförseln"
Dagens ämne: Den Nya Världen
Jag tänkte egentligen i detta inlägg berätta om jobbet som jag nämnde i tidigare inlägg. Men nä, tänkte jag. Det gör jag inte. Istället tänker jag berätta om Den Nya Världen som jag just kommer ifrån.
Till den Nya Världen anlände vi i förra veckan, men inte riktigt hade vi insett var vi befann oss förrän ett par dagar senare. Jag tror bestämt att det var i kön till matransoneringen en tidig morgon som jag och en vän tog upp det första gången.
Han pekade på något som han kallade reklam, och förklarade när jag undrade vad det var, att det även finns på TV.
"Teve?" frågade jag förvånat. Vad är nu det? Och det var först då som det slog mig... Jag hade glömt bort delar av mitt gamla liv.
"Jo," fortsatte min vän "TV är som en låda som visar bilder med hjälp av strömtillförsel, sånt som de har här också!" "Aha," svarade jag "fast här styrs och fördelas den av makten?"
"Precis!" svarade han. Och precis så är det.
Makten styr alltså, det vet vi som levde där. Makten styr också över och fördelar strömtillförseln. I flera fall, som inte anses som allt för nödvändiga för folket som lever där, får man betala för elen. I vissa fall som när det gäller viss belysning är den gratis, men dessa fall är få. Vi klarade oss bra utan ström, och vi hade fortsatt att klara oss bra om vi stannat, det är jag säker på. Men utan ström försvinner ju vissa saker, och när de inte längre finns i ens omgivning glömmer man också lätt bort dem (som i mitt fall med TV:n). Nu när jag är tillbaka från Den Nya Världen kommer förstås också minnet av den gamla tillbaka (jag sitter nu framför TV:n, alltså kommer jag ihåg TV:n).
Det finns tre huvudsakliga sätt hur Makten utnyttjar sin makt. Det första är Den Kontrollerade Strömtillförseln. Det andra är genom Spelschemat. Spelschemat och det tredje sättet ska jag skriva om i kommande inlägg.
Detta var Makten del 1. Tack för mig.
Jag tänkte egentligen i detta inlägg berätta om jobbet som jag nämnde i tidigare inlägg. Men nä, tänkte jag. Det gör jag inte. Istället tänker jag berätta om Den Nya Världen som jag just kommer ifrån.
Till den Nya Världen anlände vi i förra veckan, men inte riktigt hade vi insett var vi befann oss förrän ett par dagar senare. Jag tror bestämt att det var i kön till matransoneringen en tidig morgon som jag och en vän tog upp det första gången.
Han pekade på något som han kallade reklam, och förklarade när jag undrade vad det var, att det även finns på TV.
"Teve?" frågade jag förvånat. Vad är nu det? Och det var först då som det slog mig... Jag hade glömt bort delar av mitt gamla liv.
"Jo," fortsatte min vän "TV är som en låda som visar bilder med hjälp av strömtillförsel, sånt som de har här också!" "Aha," svarade jag "fast här styrs och fördelas den av makten?"
"Precis!" svarade han. Och precis så är det.
Makten styr alltså, det vet vi som levde där. Makten styr också över och fördelar strömtillförseln. I flera fall, som inte anses som allt för nödvändiga för folket som lever där, får man betala för elen. I vissa fall som när det gäller viss belysning är den gratis, men dessa fall är få. Vi klarade oss bra utan ström, och vi hade fortsatt att klara oss bra om vi stannat, det är jag säker på. Men utan ström försvinner ju vissa saker, och när de inte längre finns i ens omgivning glömmer man också lätt bort dem (som i mitt fall med TV:n). Nu när jag är tillbaka från Den Nya Världen kommer förstås också minnet av den gamla tillbaka (jag sitter nu framför TV:n, alltså kommer jag ihåg TV:n).
Det finns tre huvudsakliga sätt hur Makten utnyttjar sin makt. Det första är Den Kontrollerade Strömtillförseln. Det andra är genom Spelschemat. Spelschemat och det tredje sättet ska jag skriva om i kommande inlägg.
Detta var Makten del 1. Tack för mig.
Igång igen
Dagens ämne: En förklaring
Ett försök att ta upp bloggandet igen. Denna sysselsättning har för min del fått ligga lite på is på grund av en rad händelser som av någon anledning verkat mer viktiga i hur det gäller att fördela min tid.
För det första tror jag att det blev mycket att göra, eller tänka på, de sista veckorna av min gymnasietid (Ja, jag är numera en studenterad gosse). Det var ju fest tjofyrasjo och en del inlämningar osv. Sedan tog jag alltså studenten, och detta firades med en hejdlös fest som inte riktigt slutat än känns det som.
Numera är jag inte arbetslös som jag trodde skulle bli min nya sociala status. Nej, jag är en arbetande gosse. Jobbet kan jag berätta om en annan gång, men detta har alltså också varit en av anledningarna till ett icke existerande bloggande.
En annan jävligt bra anledning, anser jag, är att jag inte har orkat sitta vid datorn särskilt mycket. Bra för mig tycker jag. Det är faktiskt något att rekommendera.
En fjärde anledning till mitt icke-bloggande är nog också Hultsfred. En fortsättning på student-festandet? Kanske det. Jag kom hem idag från denna fantastiska festival, som kanske inte kommer att existera så länge till. Jag hörde något om ett ännu lägre antal besökande och det gör mig ont. Jag har bott i ett träsk med vad man kan säga är ett gäng med bästa vänner. Norrlänningar och syskon, stockholmare, skåningar och vänner. Kan det bli bättre?
Jo, till viss del. Regnet störde oss lite men inte lät vi festivalen vara förstörd för det. Ett par underbara konserter, varav en var hip hop. Motha fuckin Ice Cube tog plats på Pampas-scenen samtidigt som himlen sprack upp och solen bländade denna legendariske Gangsta rappare och tvingade honom att sätta på sig sina solglasögon (En modell jag aldrig i mitt liv hade känt mig tillräckligt hård för att bära).
Festivalen innehöll även den bästa konserten, som The Killers gav. Äntligen ett band som insett att deras låtar är så pass bra att de kan köra en av dem två gånger! Jag ger Hultsfred tummen upp, och jag hoppas att denna första stora svenska festival får överleva, för jag vill dit igen. Ännu en gång har jag gett löftet att nästa år planera ett jävligt bra camp (ett löfte jag hittills aldrig hållt) och ännu en gång har jag fått komma tillbaka till verkligheten, lättad och med en gnutta ångest. Främst för att ingen kommer förstå alla jävligt roliga interna skämt som uppstått.
En festivalens ros till Norrlänningarna Dennis, Jonas och Johannes. En till mina skånska systrar, och en till Stockholmaren Sofia för ett fint möte. Tack ska ni ha.
Jag kommer att komma tillbaka hit till bloggen också, och nästa gång med ett mer genomtänkt, kanske roligare, mattiaskt inlägg. Så keep up.
Till att avsluta med vill jag citera festivalens coolaste kille (man?) - Ice Cube såklart:
Ett försök att ta upp bloggandet igen. Denna sysselsättning har för min del fått ligga lite på is på grund av en rad händelser som av någon anledning verkat mer viktiga i hur det gäller att fördela min tid.
För det första tror jag att det blev mycket att göra, eller tänka på, de sista veckorna av min gymnasietid (Ja, jag är numera en studenterad gosse). Det var ju fest tjofyrasjo och en del inlämningar osv. Sedan tog jag alltså studenten, och detta firades med en hejdlös fest som inte riktigt slutat än känns det som.
Numera är jag inte arbetslös som jag trodde skulle bli min nya sociala status. Nej, jag är en arbetande gosse. Jobbet kan jag berätta om en annan gång, men detta har alltså också varit en av anledningarna till ett icke existerande bloggande.
En annan jävligt bra anledning, anser jag, är att jag inte har orkat sitta vid datorn särskilt mycket. Bra för mig tycker jag. Det är faktiskt något att rekommendera.
En fjärde anledning till mitt icke-bloggande är nog också Hultsfred. En fortsättning på student-festandet? Kanske det. Jag kom hem idag från denna fantastiska festival, som kanske inte kommer att existera så länge till. Jag hörde något om ett ännu lägre antal besökande och det gör mig ont. Jag har bott i ett träsk med vad man kan säga är ett gäng med bästa vänner. Norrlänningar och syskon, stockholmare, skåningar och vänner. Kan det bli bättre?
Jo, till viss del. Regnet störde oss lite men inte lät vi festivalen vara förstörd för det. Ett par underbara konserter, varav en var hip hop. Motha fuckin Ice Cube tog plats på Pampas-scenen samtidigt som himlen sprack upp och solen bländade denna legendariske Gangsta rappare och tvingade honom att sätta på sig sina solglasögon (En modell jag aldrig i mitt liv hade känt mig tillräckligt hård för att bära).
Festivalen innehöll även den bästa konserten, som The Killers gav. Äntligen ett band som insett att deras låtar är så pass bra att de kan köra en av dem två gånger! Jag ger Hultsfred tummen upp, och jag hoppas att denna första stora svenska festival får överleva, för jag vill dit igen. Ännu en gång har jag gett löftet att nästa år planera ett jävligt bra camp (ett löfte jag hittills aldrig hållt) och ännu en gång har jag fått komma tillbaka till verkligheten, lättad och med en gnutta ångest. Främst för att ingen kommer förstå alla jävligt roliga interna skämt som uppstått.
En festivalens ros till Norrlänningarna Dennis, Jonas och Johannes. En till mina skånska systrar, och en till Stockholmaren Sofia för ett fint möte. Tack ska ni ha.
Jag kommer att komma tillbaka hit till bloggen också, och nästa gång med ett mer genomtänkt, kanske roligare, mattiaskt inlägg. Så keep up.
Till att avsluta med vill jag citera festivalens coolaste kille (man?) - Ice Cube såklart:
"I started this gangsta shit!"
