... Hade kanske Führern sagt om han sett att Abrahams folk fick ett helt eget* litet land till slut.
Likaså säger jag om mitt försök att idag rensa garderoben.
Dagens ämne: Hur överlägsenhet leder mig till underläge?
Jag gick förhoppningsfull in för uppgiften att så kallat rensa min garderob ikväll. Något jag sagt att jag ska göra ett tag nu. Det har under den gångna veckan legat en hel del kläder på alla möjliga ytor i mitt fortfarande bebodda pojkrum, då jag lite halvhjärtat gått igenom en byrålåda i taget.
Min plan var att, då ekonomin är knapp, endast behålla de snyggaste av mina kläder och sälja/ge bort resten på tradera/till nära och kära. Men blir man då inte frustrerad när man inser att man nästan bara har snygga kläder! De få undantagen som inte går in under den kategorin är endast någon Bob Marley-tröja...
Parentes: (Denna inhandlades då jag var ung och dum, och jag stod och valde mellan Bobban och - vilket jag insett under åren som passerat - den så mycket coolare Jimi Hendrix. I ren panik och rädsla inför försäljaren i Turkiet som inte bara var påfrestande utan också stötte på mig, slet jag åt mig den gula, fula Bob Marley-tröjan och betalade. Ett av mina få klädköp som kan räknas som ett misstag)
... men annars har jag inte begått några större misstag. Jag är alltså en eminent klädköpare, och inte bara det, utan även en smart sådan. Jag köper kläder som jag faktiskt kan ha ett bra tag, och jag lyckas även på något märkligt vis få allting att gå ihop. En tröja här, ett par nya brallor där och så något annat som passar äckligt bra ihop med resten. Min garderob är som ett ständigt växande och fullt fungerande pussel! Och det är det här som leder till problemet jag nu står inför - jag har knappt något att rensa ut!
Så tji fick jag, kanske en av världens bästa klädinköpare, när min plan gick helt åt helvete! Knappt blir det något över till mina vänner, och knappast något alls till försäljning. Min ekonomi känns fortfarande otrygg... Men det är bara att rycka på axlarna, le och säga: "Hellre snygg än trygg..." Right?
*Men oj, se där! Man upptäckte senare att det redan bodde någon i Palestina... otur
(OBS! Följande inlägg skrivs på skånska för att göra det hela mer intressant)
Dagens ämne: Middel-Ist, Malmö, (innan jul)
Di vau så här va att jau å en polare va ude å julhannla, å di ej jubbed sum fan me alla männskår sum åsse ej ude. Så di vau ente så konstet att vi te slud ble syltna å ville hidda nudd å ejda. Men vij kunne ente bestämma oss föur vaur vi skulle ejda nunstans, di finns jue alldeles föur många ställen i Malmö. Så jau ess-em-essa ejn annan kåmpis sum vi vidd kan ejda myed å vidd hår darr finns maudställen. Så här löud ess-em-esset:
"Hallåu du. Vi ej syltna!
Vidd du hår man fåur
myed maud å di ej
billed? Haj pu di"
Hon svaura direkt! Vi skulle gåu ti nudd ställe sum hidde "Middel Ist" (di betydår Mellanöstårn). Jau tyckte forst di lät som om di va långt å gåu, men di va de ente for di låu precijs ve Triangelen.
Väl framme möuts vi å en lokaul som e varm å sköun å full me folk fro alla möjliga dejlar å varlden. Riktet harlet! Pu menyjn finns ett stort urvaul å allt möjled från Mellanöstårn å inte di vanlija me baura kebab.
Föurrett: Inged
(Di beställde vi ingjen forr vi vau så syltna å ville hau myed maud direkt)
Varmrätt: En stor kebabtallrik me påmmes å ejn läsk
Vi ble glaua näur han bagom disken roba ud våura kebabtallrika å vi såu huer stora dom va. Hejlt enormt! Å baura sexti spänn! Vi åud me stor aptit å di vau väldet gott. Pommfritten vau parfekta å lia så kebaben. Vi to me stark såus sum åsse vau najs. Man ble garanterat mätt å man fick en läsk te. Jau to en fanta.
Ettårrätt: Inged
(Di behöuvdes varklien ente!)
- Myed maud å billi maud
- Mauden ble snabbt klaur
- Ejn läsk pu köbed
- Harli blanning å folk
- Myed folk så di kan vau svåurt å fåu plass
Sammanfattning: Ejn restaurang forr daj sum ej redet sylten å ente bryr daj så myed om fijna lokaulår. Gillar du å pröuva nya grajor sum ente alla kebabrestaurangår haur så gåu till Middel-Ist! Billed å gutt!
Betyg (i syltet tillstånn): 5/5
Dagens ämne: Våldsmusik
En god vän ringdes idag och vi pratade om allt möjligt som vanligt, och det bjöds på en del skratt gällande kvinnor och knark. Han nämnde att han hade tankar på att förändra sin blogg (och inte designen då, för design på en blogg är irrelevant) och börja skriva vad han kallar en "Tribute blogg". Då kom jag att tänka på en raplåt jag och en annan vän började skriva på en strand i Thailand i förra veckan - en hyllning till Timbuktu - och här kommer ett utkast på den, enjoy:
En high five och en falafel?
Vi ger dig en rallarsving och majs på en gaffel
Redneck style, ett tandlöst smile
Det är sånt man får ta när man inte rappar bra
Ett wienerbröd och en dansk skalle
Skyll dig själv, du ser ut som en nalle
Han den gule i det blåa huset
Våld är en konstform och vi gör det riktigt tjuset
Det låter brutalt men det är så vi jobbar
Från mun till öra vi våra våldsrhyme lobbar
En high five och en falafel?
Sluta rappa på skånska i shuffle
(shuffle-trummor)...
Jag sitter vid en dator i ett land utan prickar, vilket ger problem om man vill skriva svensk blogg. Men jag ska testa. Nu ska jag bara besluta om jag ska skriva med stilen som innefattar de alternativa stavningarna som ao, ae och oe (som i "julgroeten aots med glaedje"), om jag ska skriva som en dator som inte fattar (julgr0%>ten A'$ts med glA;>dje), eller om jag helt enkelt ska skriva med bara a, a och o (julgroten ats med gladje), som ju kan vara besvarligt for er lasare. Men nu tanker jag pa mig sjalv i forsta hand och valjer det sistnamnda, enklaste sattet.
Dagens amne: Skraddaren
Jag besokte for ett antal dagar sedan en skraddare har i byn, och var faktiskt lite nervos for att han skulle neka mig en klar kostym pa mindre an en vecka. Men han sa "Ja, klar" pa knarrig svenska och berattade sen att han besokt en hel del stader i Sverige, ja fler an vad jag har gjort faktiskt. "Och su.. Ustersunn" babblade han, och jag borjade bli riktigt nervos. Skulle han hinna med att fixa den dar kostymen om han skulle beratta om ALLA stader han besokt i mitt hemland? "Uppsela... ehm... Borus..." fortsatte han, och dagarna gick. Till slut fick jag saga till honom att shejpa upp! Och da vaknade han upp ur sin svenska-stader-trans och sprang ivag for att borja sy, eller rattare sagt, klappa den verkliga skraddaren i baken och skickade ivag honom till var han nu sydde upp min kostym.
Tva dagar senare var det till att besoka "skraddaren" igen for en forsta provning av kostymen. Jag tog med mig min van som hjalp att blockera skraddarens skamt som jag inte forstod, samt som smakrad. Byxorna togs pa, och jag stack mig bara pa ett par nalar. "Hehe, bloder ymnigt!" skrattade skraddaren, och varken jag eller min van forstod det roliga. Byxorna satt i vilket fall perfekt, och skraddaren sa "Good passform, good rumpa!", och vi instamde. Men nar det blev tid att prova kavajen blev jag genast forfarad. De hade inte sytt nagon jacka som jag bett om, utan en vaest(!) med otroligt breda axlar. Helt plotsligt ville skraddaren ha extra betalt utover det vanliga priset om det var sa att jag ville ha knappar och armar pa kavajen. Vi tittade konstigt pa honom, men han sag allvarligt tillbaka. "You dont petala?!" fragade han ursinnigt. "Well but..." forsokte jag, men da kommer det ut tre ryssar med k-pistar ur dorren langst bak i rummet. "You petala, okey?" fragade skraddaren. Vi stod som lamslagna av skrack, och da borjar han att skratta. "Hahah, bara skoj skoj" sager han och slar sig pa knana.
Sadan var han, min skraddare, valdigt svarforstodd nar det kom till humor. Han klappade mig pa axeln och sa att jag skulle fa den fardiga kostymen pa fredag.
Sa idag var jag dar. Jag fick som tur var prata med en annan skraddare som inte skamtade lika vilt, det enda han skojade om var att da provhytterna var upptagna fick jag byta om pa deras kontor. "Espessilly for yuu", sa han i en likgiltig ton. Jag fick kanslan av att hans kollega var den roliga, och att han sjalv gett upp hoppet om den rollen. Sa provade jag kostymen, och den satt perfekt! Jag tackade for mig, slangde pengarna pa disken och rusade mot utgangen. I ogonvran sag jag den forsta skraddaren springa vinkande mot mig, redo med ett nytt oforstaligt skamt, men jag var snabbare an honom och val ute pa gatan fick han ge upp jakten...
Sa trots alla bekymmer och obekvama situationer ar jag numera legitimerad agare av en skraddarsydd kostym. Nu aterstar det bara att aka tillbaka till Sverige (dar det tack vare temperaturen ar fysiskt mojligt att ha kostym), suita upp och fa folket att smalta...
