Polenkänsla
Jag stiger upp tidigt denna måndagsmorgon, klär mig i skjortan som ligger slängd bredvid soffan och blöter läpparna som är färgade av rödvinet. Jag känner efter... och känner ingen huvudvärk. Tack! Det är dags att gå säger de. Kavajen har jag lyckats hänga relativt fint ute i hatthyllan, och i den också min hatt. Det är ju det man ska ha hatthyllor till! Detta klär jag mig i och jag orkar inte knyta skorna.
Det är lite disigt ute, men inte särskilt kallt. Jag går tyst vid sidan om de andra, tittar lite på husen i byn. En man kommer cyklande förbi oss, och av någon anledning som jag inte förstår skrattar de andra. Vi kommer närmre det som kallas centrum, och ser något som ser ut att vara en kö utanför mataffären. Har bidragen kommit? undrar jag tyst. Ju närmre vi kommer, desto äldre blir kön, och det är ingen egentlig kö utan mer en samling. Gamlingarna är arga, lokaltidningen är försenad!
Det är lite disigt ute, men inte särskilt kallt. Jag går tyst vid sidan om de andra, tittar lite på husen i byn. En man kommer cyklande förbi oss, och av någon anledning som jag inte förstår skrattar de andra. Vi kommer närmre det som kallas centrum, och ser något som ser ut att vara en kö utanför mataffären. Har bidragen kommit? undrar jag tyst. Ju närmre vi kommer, desto äldre blir kön, och det är ingen egentlig kö utan mer en samling. Gamlingarna är arga, lokaltidningen är försenad!
Vi promenerar vidare förbi torget och butikerna och restaurangerna som samlats runt det, och är snart framme vid tågstationen. Jag ska över till andra perrongen, kramar alla adjö och tackar för föregående kväll. När jag korsar spåren tittar jag åt vänster, under bron, längs bangården, bort mot tegelbyggnaderna. Används de?
Jag får en Polenkänsla av Tomelilla idag, och jag tycker om det.
Min vän TV-shop
Rubriken kan säkert av många först tolkas som att jag menar att TV-shop verkligen är min vän. Inte en fysisk sådan, som enligt reklamen för premieobligationer "har kläder och äter spaghetti", utan någon/något jag spenderar mycket tid med. Så är det inte. Nu tänker ni som känner mig lite bättre, att här kommer ett hat-inlägg! Rubriken är sarkastisk! Men så är det inte.
Jag har nämligen en vän som är som TV-shop. Den här vännen är i allmänhet en person som på ett väldigt fint sätt går för det mesta. T.ex. med sitt sätt att berätta om en god macka, eller sitt sätt att med hela kroppen lyssna när man har något viktigt att berätta, eller med sentimentalitet utan dess like längta tillbaka till en resa man gjort tillsammans, en fin sommardag eller något liknande. Hon är med andra ord en härlig prick. Vad jag vill komma till är att hon har ett väldigt entusiastiskt sätt att berätta, och när det då kommer till saker hon vill tipsa om så får jag alltid känslan av att hon är anställd av TV-shop (Twins, eller vad heter de?).
Första gången jag märkte detta var när vi spontant började ha chokladprovning hemma hos en tredje vän. När vi smakat allt från ingefära till "sensualitet och djup" så lägger min vän huvudet på sned, och frågar värdinnan med typsikt undrande reklamröst:
"Men du, vart får man tag på den här chokladen?"
Varpå jag inte kan låta bli att säga: "Det är inte alls svårt! Ring det här numret..."
Vid ett senare tillfälle stod samma vän och tipsade min familj om Malmös bästa brunch-ställe, entusiastiskt så klart. Hon rabblar upp allt från pannkakorna med Nutella, till frukten och bordet med vitamintabletter, och avslutar med att knäppa händerna och tydligt säga:
"Boka gärna bord, då det kan vara mycket folk på lördagar".
Tanken har slagit mig att det kanske är så att hon är anställd att göra PR för alla möjliga företag, och går in så mycket för sitt jobb att hon jobbat upp en ny identitet, med låtsasfamilj, utbildning, intressen och så vi - hennes vänner - för att göra reklamen så trovärdig som möjligt. I så fall är jag mäkta imponerad, och skulle utan tvekan rekommendera henne själv!
Mötet
Dagens ämne: Den här jävla stan
Jag kom att tänka på när jag skulle muntra upp en vän en dag, och tog honom med på en fika i min stad. Jag frågade om vi skulle gå till mainstream-cafét eller indie-cafét, och så klart valde vi det senare. Dock hade jag ju inte för avsikt att sarkastiskt pissa på min vän och hans behov av ljus, genom att ta honom till en helt tom och nedsläckt lokal, där ägaren inte gjorde sig besvär att tända belysningen fast kunder dykt upp.
Jag kom att tänka på när jag skulle muntra upp en vän en dag, och tog honom med på en fika i min stad. Jag frågade om vi skulle gå till mainstream-cafét eller indie-cafét, och så klart valde vi det senare. Dock hade jag ju inte för avsikt att sarkastiskt pissa på min vän och hans behov av ljus, genom att ta honom till en helt tom och nedsläckt lokal, där ägaren inte gjorde sig besvär att tända belysningen fast kunder dykt upp.
"Det är den här stan", sa jag och skämdes
In på cafét kommer en far och hans son, och de sätter sig osvenskt vid bordet bredvid oss. Måste de tvinga oss att hyscha våra vidriga samtal när hela stället är tomt? I vilket fall leder detta också till att vi på nära håll kan studera deras möte. Så här förflöt det:
Pappan beställer kaffe och bulle till dem båda.
De sätter sig vid bordet. Pappan låter sonen ta platsen i soffan.
Pappan säger: "Jaha, hur går det i skolan?"
"Jo, vi är snart klara med projektet..."
Pappans telefon ringer och han säger: "Ursäkta.. Ja, hallå"
Pappan fortsätter att prata tills sonen ätit upp sin bulle.
Efter telefonsamtalet utbyts ytterligare någon klen fras
innan de båda reser sig och går ut. Utanför skyltfönstret
ser vi hur sonen tar sin cykel, hur pappan säger "Hej då" och
sedan går mot sin bil.
Vi sitter båda stumma. Min vän vänder sig mot mig: "Vad var det för ett jävla möte?"
"Det är den här stan", säger jag och jag känner hur deprimerande allt är.
"Vill du gå och se den nedbrända cykelaffären?"
Ligg-skjortor och andra sätt att tjäna pengar
Dagens ämne: Bees and honey
Jag käkade en god lunch med en god vän idag, och vi satt båda och gnällde över arbetslösheten, men kom också ihåg hur mycket man gnäller över att aldrig få vara ledig när man väl arbetar. Varför kan man inte få vara rik och ledig samtidigt?
Jag har suttit och klurat på några sätt att tjäna pengar, utan att ha ett arbete. Jag har nedan listat dem efter moralisk nivå, från lägsta och stigande:
1. Låtsas vara TV-reperatör.
Har du några gamlingar i din omgivning? Då har du allt du behöver, så länge dessa inte anser sig vara så gamla att de inte behöver en TV. I så fall kan du hoppa till nästa punkt, annars kan du fortsätta!
Dina gamlingar kommer någon gång att få problem med TV:n, låt oss säga att de tryckt på en knapp som ändrar signalutgången. Då promenerar du till dina gamlingar, utreder snabbt problemet och pratar samtidigt i svåra termer (påhittade eller verkliga) vilket får det att se svårare ut än vad det egentligen är. Därefter säger du när gamlingarna går och letar reda på plånboken (de kommer garanterat vilja betala dig, o allsmäktige TV-reparatör) att du inte alls kan ta betalt, men efter lite tjat tar du emot pengen. Gamlingarna kommer nu vara så nöjda över ditt arbete att ryktet går, och snart vill alla deras bekanta som tryckt fel på fjärrkontrollen ha din hjälp. Jag ska t.ex. ikväll hjälpa "en gammal dam" i en av mina gamlingars trapphus.
2. Skaffa en extra umgängeskrets och ljug ihop en födelsedag
Födelsedagskalas var i mina yngre dagar min enda säkra inkomstkälla. Jag kunde då jag levde mer ohämmat på mina föräldrar tjäna ihop en bra peng från släkten som räckte fram till jul någon gång, då nästa löning infann sig. Nu kan det vara så att du inte har en lika läglig födelsedag som jag. Du kanske rentav fyller år på julafton, och måste gå fattig större delar av året? Då har jag lösningen för dig. Skaffa en helt ny, ganska ytlig, umgängeskrets (helst avlägsen från din riktiga) och ge sken av att vara en kille/tjej med smak. När du sedan bjuder in denna grupp för att fira din påhittade födelsedag (som du lägger in på ett passande datum) så kommer de garanterat ta med presenter. Är det inte pengar så kanske du åtminstone tjänar in en fin flaska vin, lite choklad eller ett presentkort.
3. Sälj dina saker som "Häftiga saker!"
Att sälja helt vanliga saker med lite häftigare rubriker har visat sig få snacket att gå. Exempel som mannen som säljer en våg han gett sin fru i födelsedagspresent får genast lite mer uppmärksamhet än andra annonser på vågar. Man kan också vinna sympati (och förhoppningsvis budgivare) på att lägga upp en annons på ett badkar man köpt till sin flickvän, som samma kväll man installerat det berättar att hon varit otrogen. Själv har jag lagt ut en annons på min Ligg-skjorta. Läs mer om den här.
4. Köp en guldkatt från Thailand
Jag köpte den för att den var fin, men försäljaren menade att den betyder tur och bringar in pengar till ägaren. Köp till katten ett batteri (för det ingår inte) och slå sedan igång den viftande armen. Sedan är det bara att som jag sitta och vänta på den första löningen...
Personlig status
Dagens ämne: Kastaom
Jag är en så kallad arbetssökade, fortfarande, ganska ofokuserad. Sökandet består mest i att kolla platsbanken då och då, skicka in ansökningar till omöjliga-jobb-att-få, samt att drömmande sitta med mormor över en kopp kaffe och diskutera kyrkovaktmästarjobb. Jag gör inte så mycket för att förbättra min situation, som snart går över till "ung vuxen som bor hemma", en i antalet som "inte får egen bostad", en del i summan som i skrift chockerar det svenska folket. Vissa skulle nog kalla mig oambitiös. När en dag bestående av en promenad i solskenet, skrivandet av en text och tittande på ett flertal filmer samt matlagning åt familjen på kvällen, i mina ögon är en av de mer produktiva dagarna, så har de kanske rätt.
Medan mina vänner och folk man hör talas om tar sig till Indien, flyttar upp till Stockholm, hänger med rockstjärnor i Londons drogträsk eller pluggar en kurs i akademikerstaden här intill (och inte att förglömma satsar hårt för att göra sig ett namn inom studentfest-livet), så sitter jag fortfarande här och tänker att min dag den kommer också någon gång. Men så är jag kanske ganska nöjd? I varje val som någon annan gör lyckas jag hitta något jag ogillar, något som "inte riktigt är min grej", och väljer helt enkelt därför att inte göra samma sak.
Men så undrar jag, ska jag hålla löftet jag gav till mamma som liten? Eller ska jag ta mig i kragen och göra något av mitt liv?
"Jag ska bara bo hemma tills jag är trettio mamma, jag lovar!"
Snälla Meddelande Snabbt
Dagens ämne: En SMS-konversation
Från Besten kl 07:35
"-37°C i norrbotten idag"
Från Kastaom kl 09:30
"Vadå då? Jag har faktiskt namnsdag idag!"
Från Besten kl 09:31
"Men grattis för att du har ett namn som alla andra. Besten! DÄR har vi ett namn! Med en egen saxvinjett :)"
Från Kastaom kl 09:33
"Hahahahaha! Fan du är rolig Besten"
Från Besten kl 09:36
"Var tvungen att läsa ditt förra sms igen. Kan man bry sig mindre än dig angående temperaturen i norrbotten?"
Från Kastaom kl 09:38
"Jag ser mig numera som en vintermänniska. Bara det inte blåser som här kan det få va kallt. Haha en nyhet om att det typ bara är skåningar som fått vinterkräksjuka"
Från Besten kl 09:42
"Vad vill du ha för respons på det? (Vilket för övrigt är ett ganska hett skämt här uppe just nu) Vad duktig du är på svenska Kastaom. Kan nästan tro att du bor i Sverige :):):):):):):)..."
Från Kastaom kl 09:45
"Man kan nästan förstå varför svenska kungar inte brytt sig om er där uppe. Sen kom ju järnvägen och man blev tvungen att låtsas bry sig och skicka upp mat och sånt. Fyfan"
Saxofonen och ljudeffekterna. Man dör!
Jag har rimmat Fläsk...
... på läsk.
Jag har inte rimmat fläsk på mackor, för mackor rimmar på tackor.
Tackor är inte som man kan tro plural för tack, utan det heter tacks som till skillnad från hunden som inte växt, inte stavas med x. Ex har de flesta, men med sådana ska man inte festa. Fest med x skriver de som stavar fel, vilket kan leda till dåligt skidåk, som rimmar med supporterbråk.
Jag har rimmat fläsk till pannkakor, och jag rimmar pannkakor på valvakor. Valvakor rimmar med likgiltighet, som rimmar på självklarhet och signalalfabet. Och jag tänker då på Morse, som var tidigare idag, då jag sov och drömde med välbehag. Jag rimmar drömmar på ömmar, och ömmar med sår. Sår gör en bonde, på sin åker varje år. Och åker gör man oftast ut med en dålig hand i poker.
Dålig hand rimmar på och med ett stöd-förband, som rimmar med välgörenhet av ett uppkommande indie-band. Jag har rimmat fläsk på pittoresk, som i skånekrog och skånekrog rimmar jag på dannebrog. Dannebrogen den är vit och röd, rimmar med europeisk invasion och indianers död. Minoritetsförtryck rimmar med kraftuttryck, och det i sin tur med kamp mot tjur. Tjur rimmar på jungfrur men också på skogstur, och skogstur kan vara att slippa undan ett vilddjur.
Jag har rimmat fläsk med läsk på picknick i ett träsk,
vilket jag menar blir en jäkla fest!*
* Slutet köptes och skrevs om för en femma. Creds till Joseph min bror
"En tämligen misslyckad utrensning!"
... Hade kanske Führern sagt om han sett att Abrahams folk fick ett helt eget* litet land till slut.
Likaså säger jag om mitt försök att idag rensa garderoben.
Dagens ämne: Hur överlägsenhet leder mig till underläge?
Jag gick förhoppningsfull in för uppgiften att så kallat rensa min garderob ikväll. Något jag sagt att jag ska göra ett tag nu. Det har under den gångna veckan legat en hel del kläder på alla möjliga ytor i mitt fortfarande bebodda pojkrum, då jag lite halvhjärtat gått igenom en byrålåda i taget.
Min plan var att, då ekonomin är knapp, endast behålla de snyggaste av mina kläder och sälja/ge bort resten på tradera/till nära och kära. Men blir man då inte frustrerad när man inser att man nästan bara har snygga kläder! De få undantagen som inte går in under den kategorin är endast någon Bob Marley-tröja...
Parentes: (Denna inhandlades då jag var ung och dum, och jag stod och valde mellan Bobban och - vilket jag insett under åren som passerat - den så mycket coolare Jimi Hendrix. I ren panik och rädsla inför försäljaren i Turkiet som inte bara var påfrestande utan också stötte på mig, slet jag åt mig den gula, fula Bob Marley-tröjan och betalade. Ett av mina få klädköp som kan räknas som ett misstag)
... men annars har jag inte begått några större misstag. Jag är alltså en eminent klädköpare, och inte bara det, utan även en smart sådan. Jag köper kläder som jag faktiskt kan ha ett bra tag, och jag lyckas även på något märkligt vis få allting att gå ihop. En tröja här, ett par nya brallor där och så något annat som passar äckligt bra ihop med resten. Min garderob är som ett ständigt växande och fullt fungerande pussel! Och det är det här som leder till problemet jag nu står inför - jag har knappt något att rensa ut!
Så tji fick jag, kanske en av världens bästa klädinköpare, när min plan gick helt åt helvete! Knappt blir det något över till mina vänner, och knappast något alls till försäljning. Min ekonomi känns fortfarande otrygg... Men det är bara att rycka på axlarna, le och säga: "Hellre snygg än trygg..." Right?
*Men oj, se där! Man upptäckte senare att det redan bodde någon i Palestina... otur
Timbuktu, din nalle!
Dagens ämne: Våldsmusik
En god vän ringdes idag och vi pratade om allt möjligt som vanligt, och det bjöds på en del skratt gällande kvinnor och knark. Han nämnde att han hade tankar på att förändra sin blogg (och inte designen då, för design på en blogg är irrelevant) och börja skriva vad han kallar en "Tribute blogg". Då kom jag att tänka på en raplåt jag och en annan vän började skriva på en strand i Thailand i förra veckan - en hyllning till Timbuktu - och här kommer ett utkast på den, enjoy:
En high five och en falafel?
Vi ger dig en rallarsving och majs på en gaffel
Redneck style, ett tandlöst smile
Det är sånt man får ta när man inte rappar bra
Ett wienerbröd och en dansk skalle
Skyll dig själv, du ser ut som en nalle
Han den gule i det blåa huset
Våld är en konstform och vi gör det riktigt tjuset
Det låter brutalt men det är så vi jobbar
Från mun till öra vi våra våldsrhyme lobbar
En high five och en falafel?
Sluta rappa på skånska i shuffle
(shuffle-trummor)...
Inga prickar...
Jag sitter vid en dator i ett land utan prickar, vilket ger problem om man vill skriva svensk blogg. Men jag ska testa. Nu ska jag bara besluta om jag ska skriva med stilen som innefattar de alternativa stavningarna som ao, ae och oe (som i "julgroeten aots med glaedje"), om jag ska skriva som en dator som inte fattar (julgr0%>ten A'$ts med glA;>dje), eller om jag helt enkelt ska skriva med bara a, a och o (julgroten ats med gladje), som ju kan vara besvarligt for er lasare. Men nu tanker jag pa mig sjalv i forsta hand och valjer det sistnamnda, enklaste sattet.
Dagens amne: Skraddaren
Jag besokte for ett antal dagar sedan en skraddare har i byn, och var faktiskt lite nervos for att han skulle neka mig en klar kostym pa mindre an en vecka. Men han sa "Ja, klar" pa knarrig svenska och berattade sen att han besokt en hel del stader i Sverige, ja fler an vad jag har gjort faktiskt. "Och su.. Ustersunn" babblade han, och jag borjade bli riktigt nervos. Skulle han hinna med att fixa den dar kostymen om han skulle beratta om ALLA stader han besokt i mitt hemland? "Uppsela... ehm... Borus..." fortsatte han, och dagarna gick. Till slut fick jag saga till honom att shejpa upp! Och da vaknade han upp ur sin svenska-stader-trans och sprang ivag for att borja sy, eller rattare sagt, klappa den verkliga skraddaren i baken och skickade ivag honom till var han nu sydde upp min kostym.
Tva dagar senare var det till att besoka "skraddaren" igen for en forsta provning av kostymen. Jag tog med mig min van som hjalp att blockera skraddarens skamt som jag inte forstod, samt som smakrad. Byxorna togs pa, och jag stack mig bara pa ett par nalar. "Hehe, bloder ymnigt!" skrattade skraddaren, och varken jag eller min van forstod det roliga. Byxorna satt i vilket fall perfekt, och skraddaren sa "Good passform, good rumpa!", och vi instamde. Men nar det blev tid att prova kavajen blev jag genast forfarad. De hade inte sytt nagon jacka som jag bett om, utan en vaest(!) med otroligt breda axlar. Helt plotsligt ville skraddaren ha extra betalt utover det vanliga priset om det var sa att jag ville ha knappar och armar pa kavajen. Vi tittade konstigt pa honom, men han sag allvarligt tillbaka. "You dont petala?!" fragade han ursinnigt. "Well but..." forsokte jag, men da kommer det ut tre ryssar med k-pistar ur dorren langst bak i rummet. "You petala, okey?" fragade skraddaren. Vi stod som lamslagna av skrack, och da borjar han att skratta. "Hahah, bara skoj skoj" sager han och slar sig pa knana.
Sadan var han, min skraddare, valdigt svarforstodd nar det kom till humor. Han klappade mig pa axeln och sa att jag skulle fa den fardiga kostymen pa fredag.
Sa idag var jag dar. Jag fick som tur var prata med en annan skraddare som inte skamtade lika vilt, det enda han skojade om var att da provhytterna var upptagna fick jag byta om pa deras kontor. "Espessilly for yuu", sa han i en likgiltig ton. Jag fick kanslan av att hans kollega var den roliga, och att han sjalv gett upp hoppet om den rollen. Sa provade jag kostymen, och den satt perfekt! Jag tackade for mig, slangde pengarna pa disken och rusade mot utgangen. I ogonvran sag jag den forsta skraddaren springa vinkande mot mig, redo med ett nytt oforstaligt skamt, men jag var snabbare an honom och val ute pa gatan fick han ge upp jakten...
Sa trots alla bekymmer och obekvama situationer ar jag numera legitimerad agare av en skraddarsydd kostym. Nu aterstar det bara att aka tillbaka till Sverige (dar det tack vare temperaturen ar fysiskt mojligt att ha kostym), suita upp och fa folket att smalta...
"Kostym funkar väl alltid på killar?"
"JAAAA!" skrek jag i morse när Tilde De Paula ställde den ledande frågan i Nyhetsmorgon i morse. Hon har helt rätt, och den där bloggaren Emma...
Parentes: (Emma är Sveriges näst vanligaste namn enligt siten svenskanamn.se. Detta kan man också lätt räkna ut om ni själva tänker på hur många Emmor ni hånglat med)
... höll helt med.
Kostym är den ultimata klädseln pågar! Och nu sitter säkert Mr Tubby och upprepar i sitt huvud vad han sa till mig när jag besökte honom i Norrland:
"Jag vet inte om det kommer bli tillfälle för att ha den där på sig", när jag berättade att jag så klart hade kostymen med mig. Det kan vara det dummaste han har sagt.
En annan vän sa däremot något förträffligt i frågan, när vi en kväll skulle festa ganska lugnt, och jag såklart hade kostymen på mig. Jag citerar:
"Varför är du så där stilig? Eller det behövs fan ingen speciell anledning för att klä upp sig!" - det kan vara det smartaste han har sagt.
På juldagen var det obligatorisk utgång, och jag valde att inte skolka. Jag blev dock förfärad när jag insåg att kostymen min var skitig och att jag inte alls kunde bära den under kvällen. Nu var allt förstört tänkte jag, det kommer inte funka, lika bra att stanna hemma. Jag tänkte på ett kommande How I met your mother-avsnitt (Just det, DIN mamma) som heter "Girls Versus Suits", såg Barney uppklädd framför mig, och grät lite grann. Hur skulle min kväll utvecklas om jag inte var så stilig jag bara kunde? På något konstigt sätt gick det ändå vägen, men jag rekommenderar ingen av er att för detta strunta i att Suita upp (Verb som borde tas med i Svenska Ordlistan).
Nu närmar sig nyår med stormsteg, och jag är bjuden på en fest med 40-tals tema. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska bära Tysk Uniform eller vara en blodig, sargad ryss. Men så hänger världens snyggaste Blazer (röd i sammet) - mitt bästa kap någonsin - i garderoben, så det ska nog lösa sig.
Jag önskar er alla ett gott nytt år, och rekommenderar alla män där ute att ta på sig kostymen, kvällen till ära. Hoppas att ni alla kan kallas Doppare-Dan år 2010! Själv ska jag så fort det nya året satt igång ta mig till Thailand, och där införskaffa mig min första skräddarsydda!
Saknad
När jag sitter här i min ensamhet så börjar jag sakna. Jag saknar att vakna kl 16 och göra frukost åt min sambo. Jag saknar att försöka väcka honom i en halvtimme för att sedan äta frukosten till Hell's Kitchen på tv. Jag saknar ICO - det jävla spelet - och att kalla flickan i det för "Dumma h*ra!" Jag saknar att dricka en back läsk på två dagar, och att åka till max och ta ett Frisco-mål.
Jag saknar vårt adjö sådär vid midnatt, när jag kryper upp i soffan för att kolla TV tills min sambo kommer hem från jobbet i sina Posten-kläder. Jag saknar frågan "Ska vi käka frukost på Caf?" och de varma mackorna med Orientdressing tillsammans med en stor kopp kaffe med mjölk. Jag saknar att gå och lägga mig kl 7 och doften av frukt och cigarettrök. Jag saknar att göra allt det där om och om igen, som världens bästa rutin...
Vad fan, åt jag bara frukost i Norrland?
Normandie?
Dagens ämne: Fylla & fight
Det här är historien om mig, mina kamrater som kämpat vid min sida, och vår gemensamma lördagskväll.
Efter ett par järn uppe vid garnisonen på Korsavadsvägen begav vi oss ut på vårt patrulluppdrag i natten. Vi korsade väg 9 österut och tog oss in bland buskagen och träden. Då det ryktats om att skogsvägen var bevakad kastade vi oss nedför sluttningen och svingade oss i träden nedåt samtidigt som vi gled fram på snön. Överste Hernia Disci förorsakades här nästan med ryggen mot ett träd, men klarade sig utan större skador. Vidare tog vi oss över fjärde bron söderifrån räknat, över Tommarpsån för att sedan ta oss vidare över fältet (den snabbaste vägen till havet).
Väl på fältet, som mer kom att likna en förfrusen sumpmark, stötte vi på problem i framkomlighet. Några av oss sackade efter resten av gruppen, men väl framme vid fältets slut och gångstigen vid havet slöt vi alla upp igen. Här ledde oss General Ballnose vidare. Vi skulle försvara vårt "Vaterland" sa han, och så gjorde vi. Vi förväntade oss ett anfall av amerikanarna (svin) och engelsmännen (för vi var ju i Normandie) så Löjtnant Wiking kallade på förstärkning från plutonerna inåt landet, men nekades hjälp. Trots detta svek från de våra egna klarade vi oss bra. Det måste varit information från mindre trovärdiga källor som nått oss angående anfallet, ty ingen kom.
Vi sökte upp bunkern där min bundsförvant Hans satt tryckt med sin pluton. Och efter ett par misslyckade försök med att öppna ingången skrek vi ner i ventilationssystemet: "Öffnen Hans! Es ist deine bundsvervanten. Wir haben ein hunderd Norske oschkulden", men Hans öppnade aldrig. Så drog vi oss vidare västerut där vi kom från. Vårt uppdrag hade inte lett någonstans. I besvikelsen sprang två ur gruppen i förväg och vi blev tre lämnade bakom.
Vi irrade ett tag runt i en bebyggelse vi inte kände till, men lyckades dock få tag på ammunition i form av en spackelspade. Denna använde på hemvägen Löjtnant Wiking som tortyrredskap för att försöka få fram information från bland annat lyktstolpar, men med mindre framgång. Väl framme vid garnisonen vid Korsavadsvägen igen så var vi väl förtjänta av ett mål mat. Vi slog oss ner framför kaminen i rummets mitt, och somnade sedan gott. Löjtnant Wiking avled framåt morgontimmarna av sina skador.
Löjtnant Wiking, 1919-1944
En julsaga
Då jag känner mig kreativ idag,
och då julstämningen nu är hög
tänkte jag ge er min egen julsaga:
'Det är kul med jul', säger barnen i stugan
'Ja', instämmer far, och ser sig om efter frugan
Hon har varit borta en bra stund nu
Undra vem som med disken ska ta itu
Mycket senare, när barnen gröt har fått
In kommer mamman, som flera mil har gått
'Var har du varit?' frågar far'n i hög barsk ton
'Jag ska berätta', svarar mamman, 'att jag börjat träffa Jon'
'Var träffa du honom?' frågar barnen i kör
'Nej, vad jag menar är att jag ligger med honom gör!'
Far blir då ilsken, och reser sig fort
Och välter i farten jul-ljuset stort
Plötsligt står stugan och barnen i brand
'Spring!' skriker pappan, 'rädda sig den som kan'
Men klappar har staplats i farstun full
Och barnen i lågor faller omkull
Spraket från elden kväver CD:n med Carola
Far börjar bortåt mot mamman att åla
'Satan din kärring', blir han sista ord
Innan julen i stugan är tillintetgjord
/Kastaom
Pannkakor borde heta Gladkakor
Dagens ämne: Något helt annat
För någon vecka sedan passerade jag och en god vän den här löpsedeln i en sydlig Skånsk ort:
Genast kände jag mig tvungen att fota den och skicka till medlemmarna i min familj, med den påhittade nyheten att "Vellinge kommun har lämnat in ett förslag på att Sjöbo kan ta emot flytkingbarnen istället". Då fick jag det här svaret av min far:
"Det låter ju bra. Sjöbo är ju
en öppen och fördomsfri
kommun med stor mångfald
av olika afrikanska kulturer.
Man dansar och skrattar på
gator och torg."
Det tycker jag var bra sagt!
Vi har fått en hantverkare...
Dagens ämne: Husdjur?
Jag tror det började för någon månad sen. Jag vaknade av ett fruktansvärt buller i väggar och golv, och undrade om någon bestämt sig för att kasta stora grenar på mitt hus medan jag sov. Ljuden kunde inte lokaliseras riktigt av mina nyvakna öron, och verkade för en stund komma överallt ifrån. Så kom insikten till mig, som en macka med hjärtsalami kommer in i sovrummet mitt i natten när man har en flickvän, oväntat men ändå så självklart. Vi hade fått en hantverkare i huset!
Till en början ändrade han ofta form. Han gick från äldre snickare till medelålders rörläggare. Till slut hittade han ändå sig själv och blev en murare i 40 års-åldern. Nu har han varit här ett tag, och liksom blivit en del av huset. Orsaken till att han kom, den vet vi inte helt och hållet än, men han renoverar vårt badrum. Detta är ju jättesnällt, men det kan också bli lite besvärligt. Badrummet ligger placerat vägg i vägg med mitt sovrum på övervåningen och detta kan leda till mindre sömn för min del. Han har en tendens att banka i väggar och golv närhelst han känner för det. "Kanske är han hungrig", sa jag till pappa. Bankandet är i vilket fall en stor faktor i att jag har börjat gå upp tidigare. Som har min hjärna ställt in sig på att väcka min kropp tidigare än vanligt, för att den insett att detta är bättre än att väckas till chocken av hantverkarens oljud och skrikande. Min mor ser så klart fördelarna i detta och har laddat ner applikationen Väckarklocka till hantverkaren, så att jag inte ska ligga i sängen hela dagarna.
Hur länge han ska stanna vet vi inte. Men vi har liksom börjat vänja oss. Godmorgon, hälsar jag varje morgon när jag passerar badrummet, och han brukar på ett skämtsamt vis hälsa tillbaka. Kanske stannar han för evigt, kanske drar han sig tillbaka dit han kom ifrån (undrar vart) när han känner att jobbet är slutfört. Det kanske är så att vi har fått en hantverkare. Det är ju alltid bra?
Från början
Dagens ämne: Belöningen som ingen fått (än)
Jag känner mig tvungen att ta upp det här igen, vad som skrevs i mitt allra första inlägg. Nu har det gått en tid och några sidor - trots att jag är en väldigt inaktiv bloggare. Och nej, jag kommer aldrig skriva flera inlägg om dagen. Däremot blir det i fortsättningen som vanligt: Ett inlägg då och då, men med utsökt kvalitet. Det är som med guld och tryffel, rariteten höjer värdet!
I vilket fall så uppmanade jag mina läsare (hur många är ni, tre?) att lista ut vad bloggens namn Kastaom har med innehållet att göra. Och ska jag vara helt ärlig så vet jag inte riktigt om det stämmer längre. Men tanken fanns där, och har jag lyckats till viss del är jag nöjd. Men det finns en risk att jag bara spårat...
Jag blir då och då tillfrågad av någon vän om de "har listat ut rätt?", och jag kan inte låta bli att smickras och förundras över deras genomarbetade förslag. Dock har ingen haft rätt än, och det förvånar mig inte. Tro mig, kopplingen befinner sig på en så fruktansvärt långsökt nivå, och namnet dök upp som av en slump nästan, att det är inget att behöva känna sig dum för. Jag hade aldrig kommit på det. Fast det gjorde jag ju i och för sig...
Här kommer i alla fall hjälpen, i form av TRE LEDTRÅDAR, som jag tycker att ni (tre) läsare mer än väl förtjänar:
TRE LEDTRÅDAR
- I första inlägget finns ett oerhört ledande ord
- Som andra ledtråd ber jag er fundera över mina informationskällor... mhm...
- Och till sist (egentligen inte alls nödvändig om ni kommit på kopplingen mellan ledtråd 1 och två) ger jag er ledtråden: Grekiska
Som en bonus nämner jag än en gång att kopplingen mellan bloggens innehåll och dess namn kanske inte alls är lika självklart när jag nu skrivit ett tag. Men tanken fanns där... mhm... mhm... till en början
Hönan och ägget
Dagens ämne: Frågor utan svar
Till att börja med vill jag bara säga att det här är inte är vetenskaplig blogg. Allt som skrivs här är byggt på spekulationer (oftast mina egna), och sällan fakta eller vetenskapliga studier (undantag kan förekomma). Därför skall det som skrivs här inte förlitas på till hundra procent, men ni kan ju få er en tankeställare i alla fall!
För att återgå till hönan och ägget så var det alltså små små djur, som blev större djur, som la ägg, som la större ägg, som till slut kläckte en liten kyckling som blev en höna. Hönan har alltså kommit fram genom genetiska fördelar (när nu en höna kan ha klarat sig bra i naturen) och på senare tid genom avel.
Till att börja med vill jag bara säga att det här är inte är vetenskaplig blogg. Allt som skrivs här är byggt på spekulationer (oftast mina egna), och sällan fakta eller vetenskapliga studier (undantag kan förekomma). Därför skall det som skrivs här inte förlitas på till hundra procent, men ni kan ju få er en tankeställare i alla fall!
Hönan eller ägget, vilket kom först? Frågan ingen verkar kunna svara på. Jag har skrivit och frågat Kungen, jag har frågat min mor, mina grannar, släktingar, vänner, lärare, ja ALLA! Men ingen kan svara. Oftast möts man av att de kontrar med något i stil med: "Hehe, ja, det kan du ju tänka på!"
Men det har jag ju gjort! Och okej, det finns en logisk förklaring till detta omöjliga pussel, om man går förbi spekulationer som "Hönan måste ju komma ur ett ägg... men vem lägger ägget? Ägget kommer från en höna, men var kom hönan ifrån?"
Förklaringen heter evolution och förklaras i Evolutionsteorin...
Parentes: (Chuck Norris, actionsfilm-stjärna, gjorde en roundhouse kick så kraftig att han åkte tillbaka i tiden, sökte upp en kille vid namn Charles Darwin och tvingade denne att skriva ner teorin i ett försök att dölja att det egentligen bara är Chuck som har en lista med djur han låter leva eller inte leva)
Så trots att det alltså är en lögn, så håller vi oss till teorin om evolutionen för att underlätta. Evolution går till som så att djur och varelser utvecklas på det sätt som gynnar arten, alltså den starke överlever, och på så sätt utvecklas arten i fråga.
Parentes: (En kontrollerad form av evolution kallas avling, och används för att mutera fiskar och hundar tills de ser avskyvärda ut och kan vinna fina priser. Ex: Pudlar)
För att återgå till hönan och ägget så var det alltså små små djur, som blev större djur, som la ägg, som la större ägg, som till slut kläckte en liten kyckling som blev en höna. Hönan har alltså kommit fram genom genetiska fördelar (när nu en höna kan ha klarat sig bra i naturen) och på senare tid genom avel.
Men mina frågor slutar inte här. För hönan och ägget är bara ett av många exempel på samma sorts fråga! Börjar man lyssna på popmusik för att man är deppig, eller blir man deppig av att lyssna på popmusik? Till exempel, eller: Blir man dum av silikonbröst, eller är det bara dumma människor som skaffar silikonbröst?
Du som forskar i ämnet, snälla förklara för mig!
JAG BEHÖVER SVAAAAR!!!
Tillägg: Jag googlade lite på ämnet och fick se att jag inte var den enda bloggaren med den här rubriken. Då stötte jag också på det här. Det dummaste jag har läst! Därför snor jag bilden som hon hade...
"Jag tänker iaf inte äta mer mammas små färdiga kycklingar man bara lägger in i ungen några min. Kolla bara på dem små bena man knapprar på - det är ju fan nykläckta små gula kycklning-ungar!?! Nej tack. och alla ägg - som skulle ha blivit små söta pipiga kycklingar, äter man ju. Men visst är det hemskt när man tänker så?"
Jag går inte baklänges i alla fall...
I går blev jag utvald att förgiftas med en liten mängd svininfluensa, tillsammans med min mor och yngre syster, samt en massa andra från vår stad. Aldrig tidigare kan jag minnas att jag sett så många av de få jag känner här i staden, på samma ställe. Det var som en av dem sa: "En riktig folkfest!"
Vi slussades in i en av byggnaderna på sjukhusområdet och folk fick varsin fin, gul nummerlapp och sedan varsin injektion i armen. Far sa till mig när vi kom hem att han minsann tänkte vara lite mer BOLD* och ta den i pannan när det blir hans tur.
Vi slussades in i en av byggnaderna på sjukhusområdet och folk fick varsin fin, gul nummerlapp och sedan varsin injektion i armen. Far sa till mig när vi kom hem att han minsann tänkte vara lite mer BOLD* och ta den i pannan när det blir hans tur.
Idag har jag sovit större delen av dagen på grund av febern svinen gav mig, men jag går inte baklänges i alla fall.
Enligt en säker källa - aftonbladet.se - har en person råkat ut för det här. Efter att ha vaccinerat sig mot influensan i USA så fick hon en hjärnskada som gjorde att när hon allt utom gick baklänges fick svåra spasmer - jobbigt!
Detta har jag sluppit i alla fall, och resten av min familj också. Men för att skoja till det lite gick vi på väg mot bilen, när vi passerade fönstren till väntrummet, just baklänges. Oj, vad barnen där inne skrek!
Till tjejens ära (hon som går baklänges) skrev jag och en norrländsk vän en låt. Den kommer snart att ges ut som singel. Så här går texten:
Du går baklänges genom livet
Du ville aldrig bli ett svin
Men åh, vad du ångrar dig nu
När du bara kan gå tillbaks
Men är det inte så man säger?
Det var bättre förr
Nu kan du göra allt än en gång!
Låten tillägnas också min febersjuka lilla vän en bit ifrån mig här på landet.
Det är faktiskt synd om oss!
*Lucky Strike har lanserat en ny snus vid namn Bold, starkare än tidigare. Jag hoppas jag får chans att smaka den snart!
Norrlandsbloggen
Om 36 h och 55 min anländer jag till Bodens tågstation.
Jag påbörjar min resa kl 11.25 i morgon här i Skåne och ska sedan spendera en tid där uppe sovandes på mina vänners soffor. För att ni ska få se hur det går för mig, ovan vid kyla och renar, har jag startat en ny blogg. Denna hittar ni på adressen www.uppilandet.blogg.se! Förhoppningsvis (beroende på tillgången till internetuppkoppling) börjar jag skriva redan i morgon. Follow me!
